Jag drömmer om att orka skriva, jag har försökt nu. Skrivit långt och länge, men känner i hela kroppen att det inte är som det ska. Hjärnan är för trött av femtio kunder, en telefon som ringt rätt bra och en lång lista på saker som ska göras. En omgivning som kryllar av saker som kallar på min uppmärksamhet och tid. 

Paradoxen är att jag inte känner mig stressad, inte jobbar överdrivet många timmar eller fysiskt tungt. Det är bara ansvaret och strävan. Som en för liten båtmotor. Det går framåt, men kraften finns inte där att flytta saker i den takt jag vill. 

Men jag glädjer mig, för i höst är första hösten på fem år som jag inte har ett projekt som MÅSTE bli klart mellan skördeslut och att snön lägger sig. Hela hösten känns som en befrielse, relativt tidigare år. 

Saker jag skulle vilja göra:

Skriva.
Göra yoga.
Köra ved.
Skaffa hund.