Att åka till Hultsfred och sova obekvämt är en sorts svensk klassiker. Vi var ett litet KÖNGprod-lag som körde en bränslesnål Renualt upp och in i höstlandet.
Tre intervjuer och två låtar spelade vi in under en lördag i november, klippet här nedan blev bäst av allt som blev väldigt bra.
We met tomorrow
Har jag sett/ fotat förr. Apbra för ett år sedan, ännu bättre nu.
Resten då?
Kanonbra, förutom en grej. En stabilisator i redigeringen var inte så bra. Intervjuerna har en tendens att göra en åksjuk, synd.
Linda Pira
Vi skulle göra en akustisk spelning med STOR och Linda Pira. Men Stor försvann (?), vilket han tydligen gjorde emellanåt. Linda var däremot kvar. Hon är häftig, om du inte såg dokumentärserien på SVT om henne, sök upp den och se den. Om inte kan du titta på hur hon och Salla löste det när Stor var på drift: http://www.youtube.com/watch?v=OogxQiOtr7I
Självnöjt konstateras att den slog tittarrekordet för vår hemsida, rekord är ju skönt att inneha. Heja oss.
Frej och Simon G
Allas dröm, två underfundiga smarta citatmaskiner som gillar att kasta pizza på folk. Det pissiga är att Frej inte länkade våran artikel och inspelning, utan valde att rippa (sno) filmen och credda lite försiktigt. Konstigt gjort, eller bra. Det spelar inte så stor roll för min del, 2600 ggr har den visats hos honom nu, det är bra.
Men det har som sagt hänt något med en stabilisator, man bli åksjuk av att se på det.
Frejs rip http://www.youtube.com/watch?v=oiM4UBgFMiU&feature=c4-overview&list=UUBv52PWv9bfJm_MZdRorCMA
Julia Vero
Hon är bra, gjort en cover på The Mauer. Oss pratade hon mest med.
http://www.youtube.com/watch?v=wUfK9rv4bro
Vånna Inget
Småländskt punkband som spelar punk och gör ganska trista intervjuer.
http://www.youtube.com/watch?v=pWXEBq1f8bU
Gott jobb, vilket gäng då va
SLUT
2013-11-19
Supernaiv
Och nu! Lång text utan praktisk mening: Skönbloggiatur kallar jag det.
Har sedan ett par veckor tillbaka haft lite åt det det där med tid. Hur den går och vad den är för något. Det började med att jag skulle göra ett radioinslag där jag byggde en tidsmaskin. Övertron på mig själv har nog aldrig varit större.
När man ska bygga något är ofta att veta vad det ska bli när det är klart. En tidsmaskin! skrek jag och började skissa på en strömlinjeformad raket som sköts ut i
Första problemet. Var är tiden? Det visste jag inte, släppte det och gick vidare, alla problem kan inte lösas med en gång. Kände att det borde finnas en bättre ände att starta i. En mer konkret ände.
En maskin som ska resa måste ha en väg. Det kändes som en självklar början, ska det vara ett tågliknande koncept måste det göras spår. Ska den resa genom luften bör den ha vingar. Så vilken väg tar tiden. Hur tar jag tag i den och bryter mig fram genom den som en skogsmaskin mellan granarna och ett tåg på rälsen.
Någonstans här började min övertro på mig själv mer neutraliseras och landa i mer dödlig och gemen övertro. Någon måste veta detta. Mot böckerna och internet. Wikipedia inleder såhär om tid: "Tid är fundamentalt för vår tillvaro och är svår att beskriva." Tack Wikipedia
Men "Wikipedia kan man ju inte lita på", som 90-tallist tog jag till pod. Institutet har gjort ett program som handlar om tid. Jag är under tiden hemma i byn och plöjer samtidigt som jag lyssnar på poden- där de vänder och vrider på vad tiden är. Inget verkar vara enkelt.
I slutet av programmet efter mycket om och men konstaterar en väldigt bildad man ungefär att "en fysisk verklighet som tillåter resor i tiden är sjuk"
Det ska alltså inte gå att resa i tiden. Jag litar på mannen som sa det, han har lagt mycket tid på tid.
Tidsmaskinsbygget är bara att ge upp. Känslan av att kunna greppa vad tid är känns också meningslös. Tid får vara tid och det är bra så, man kan se index på tid genom att saker förändras. Visare flyttas, stenar slipas.
Så jag plöjde. Det tog tid och gjorde tydlig förändring. Tilta för tilta, minut för minut.
Ständigt lästips: Naiv Super av Erlend Loe.
2013-10-23
Sikta om
De flesta vet väl vad som hänt.
Det var ett helvete att inte veta var han var. Det var ett helvete att inte veta hur han mådde. Att sitta 80-90 mil bort var ett helvete när man visste att andra sprang i skogen och letade. Att inte kunna göra ett skit åt någonting var ett helvete.
Här långt borta var det räddningen att hela tiden få veta vad som händer via förstahands-info. Det har varit värt otroligt mycket. Att slippa lösryckta rykten via avvägar via en grannes kompis. Att slippa fundera och fantisera, det dämpade oron massvis. Tackar Madde och hela familjen för att ni orkade berätta, alla sms och samtal. Fantastiskt starkt av er, genom allt. Ingen aning om någon av er läser här, tack igen hur som.
Nu, när de positiva beskeden har avlöst varandra kan man andas igen. Å det är skönt.
Läser igenom dagboken, alla de scenarion som hamnade där de första dagarna. Jag kan stryka de värsta, sparar det sista och bästa. Tror på det.
Man blir sjuk av att någon nära är sjuk, har märkt det förut och det blev väldigt tydligt nu. Helt plötsligt kan man inte göra skoluppgifter, att öppna en bok känns värdelöst.
Tack och lov är det likadant när de positiva beskeden trillar in, att höra alla framsteg ger mycket. Oron klingar av, blicken siktar framåt och allt blir lättare.
Snart släpper vi en hund, bastar i Bjässjön och tar en kall på nedersta laven. Bara frågan om tid, inget annat.
Men, du skulle aldrig skulle tagit av dig det där halsbandet.
Det var ett helvete att inte veta var han var. Det var ett helvete att inte veta hur han mådde. Att sitta 80-90 mil bort var ett helvete när man visste att andra sprang i skogen och letade. Att inte kunna göra ett skit åt någonting var ett helvete.
Här långt borta var det räddningen att hela tiden få veta vad som händer via förstahands-info. Det har varit värt otroligt mycket. Att slippa lösryckta rykten via avvägar via en grannes kompis. Att slippa fundera och fantisera, det dämpade oron massvis. Tackar Madde och hela familjen för att ni orkade berätta, alla sms och samtal. Fantastiskt starkt av er, genom allt. Ingen aning om någon av er läser här, tack igen hur som.
Nu, när de positiva beskeden har avlöst varandra kan man andas igen. Å det är skönt.
Läser igenom dagboken, alla de scenarion som hamnade där de första dagarna. Jag kan stryka de värsta, sparar det sista och bästa. Tror på det.
Man blir sjuk av att någon nära är sjuk, har märkt det förut och det blev väldigt tydligt nu. Helt plötsligt kan man inte göra skoluppgifter, att öppna en bok känns värdelöst.
Tack och lov är det likadant när de positiva beskeden trillar in, att höra alla framsteg ger mycket. Oron klingar av, blicken siktar framåt och allt blir lättare.
Snart släpper vi en hund, bastar i Bjässjön och tar en kall på nedersta laven. Bara frågan om tid, inget annat.
Men, du skulle aldrig skulle tagit av dig det där halsbandet.
2013-09-09
En om älgen
Nu, just nu smyger sig paniken på bakifrån. Jag har levt i en parallell verklighet i en stuga. Utom mobiltäckningens länk till samtiden. Kommunikationen har mest gått via 155mhz och meningarna avslutas med .kom. Jag som borde ha lyssnat på föreläsning och verkligen läst en bok om samhällsvetenskapliga metoder.
 |
| Foto: Madeleine Dahlin, https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151818439458604&set=a.10150502350053604.394037.709763603&type=1&theater |
Istället har jag läst marken efter spåren. Lyssnat på skogen efter trampen och stegen. De där kvistarna som knäcks en bit bort, närmar sig och hörs tydligare. Det kommer från sydväst, hunden måste ha vänt om och hittat älg trots allt. Nu skäller den också, upptag. Där, nere i svackan på stigen bör den komma som det låter, jag måste flytta mig, ser jag den än?, var är hunden. Tusen planer smids och tusen tankar tänks. Fokus är äckligt totalt, allt är under kontroll och analys. Ögonen spanar efter älgen, letar kvista på marken att inte trampa på, kollar efter hunden och letar ett läge med mindre grenar och öppnare sikt. Ingen kalv är med. Siktet sätter en röd prick mitt i bogen. Allt stämmer nu.
Adrenalinet täpper till alla onödiga sinnen, stänger ute 130 decibel knall. Bedövar axeln för 13 joule rekyl.
Vet inget annat som kan ge den här känslan. En lång väntan på det rätta tillfället, det rätta djuret på det rätta stället. Plötsligt händer det och kroppen visar att det finns en nivå som regeras av agerande och utesluter långdraget funderande.
2013-09-01
En om hösten
Drygt 80 mil söder om Västanbäck sitter jag, dagen innan första måndagen i september. Micke Jägare ringde och påminde lite extra om det nyss. Men det finns hopp, tisdag onsdag är föreläsningar här i skolgångsstaden. Sen! Dagar som avsatts för att läsa två böcker kommer jag att spendera på spänn på en stubbe, sten, pall eller torn.
Det inte kommer ta lång tid innan jag är rätt less på stubben, stenen, pallen eller tornet. Ett knak, ett hundskall räcker. Sen finns det inget ställe i världen jag hellre vill vara på i just den stunden. Det är magiskt.
Nu, när du upptäckt spottloskan i den vackra bilden kanske du vill läsa istället, kung. Tänkte skriva lite till.
Eller nä, det tänkte jag nog inte, synd. Eller jo, apropå jakt. ST skrev ett reportage om björnjakt med WebbTV osv. Jobbigt att som reporter vara så bunden till en vinkel att den inte gick att släppa. Den "spännande björnjakten" blev inte spännande, den blev lite pinsamt uppvinklad.
Hej
Det inte kommer ta lång tid innan jag är rätt less på stubben, stenen, pallen eller tornet. Ett knak, ett hundskall räcker. Sen finns det inget ställe i världen jag hellre vill vara på i just den stunden. Det är magiskt.
Nu, när du upptäckt spottloskan i den vackra bilden kanske du vill läsa istället, kung. Tänkte skriva lite till.
Eller nä, det tänkte jag nog inte, synd. Eller jo, apropå jakt. ST skrev ett reportage om björnjakt med WebbTV osv. Jobbigt att som reporter vara så bunden till en vinkel att den inte gick att släppa. Den "spännande björnjakten" blev inte spännande, den blev lite pinsamt uppvinklad.
Hej
2013-08-02
En om helgen
Släktband är märkliga, vi ses inte så ofta. Ringer inte sådär ibland, ändå är man så sammankopplade. Man känner alla på ett plan. Sen händer det mycket med människor under ett år att man får omvärdera sin syn på de man tror sig känna. Eller ännu mer att visa att man inte är den många ser en som.
"Kan du sånt!" är enligt mig alltid bättre än cyniska "kan du det där?" när någon visar nya egenskaper.
Jag har en vän som heter Patrik. Han är min stora idol i att våga prova nya saker. Våga spendera pengar på något som man vill hålla på med. Inte stänga in sig i den ruta av det man gjort tidigare. Vidga sina vyer och våga.
Det var en fin helg hur som, testade nytt som i eskimåsväng. Lyckades halvvägs. Första halvan av eskimåsväng är lätt.
2013-07-30
En om dagen sällan
Just nu ligger ett par TUSEN bilder i min dator som jag inte har tagit tag i att redigera och ladda upp, framkalla. Det vilar någon sorts förbannelse. Öppnar mappen och gör ett urval på vilka jag ska ha kvar. Sen redigerar jag kanske fem av 34 bilder. Ångrar mig, blir för noga. Känner mig blind för att det inte blir enhetligt eller kanske lite för enkelriktat. Ingen variation.
Denna vecka är jag slussman för Ring P1. Det går till så att jag svarar i mitt headset "Ring P1, välkommen till slussen" Sen är det igång, vad som helst kan då hända.
Såhär kan det se ut:
Någon borde kräva att jag ska göra det. Det måste matas ut massor av bilder nu. De gör ingen nytta som dolda klumpar av binär kod i min dator. JU.
Där föddes "En om dagen-bloggandet"
Nu återupptar jag det. En om dagen. Utan prestige.
Denna vecka är jag slussman för Ring P1. Det går till så att jag svarar i mitt headset "Ring P1, välkommen till slussen" Sen är det igång, vad som helst kan då hända.
Lars Kalas ringer och hatar Täppas, "Hur fan kan han vara med i radio"
Britt vill fråga hur invandringen kan var så accepterad "Du vet själv hur de skjuter alla som inte håller med"
Någon är sjukt påläst om vindkraft.
Två barn ringer in, de har tältat och ätit godis till frukost.
Anders vill lyfta det FAKTUM att USA styr oss med järnhand.
Det är härligt att prata med så många olika personer.
En snabb intervju senare har vi sammanfattat vad den som ringde in ville, hur tydligt den talar och om det är något speciellt som är viktigt att veta.
Såhär kan det se ut:
Ander Andersson
0755-235 432
Bromma
Äldrevård
--------------------------------
TYDLIG MEN TYP LITE FULL
"Hur kan vi inte satsa på äldreboende nu när det kommer så många 40-talister. Istället lägger vi pengar på att sälja ut vården"
Namn, nummer och ämne sparas för ett tag. För att undvika att samma person är med jämt. Det där vet inte vi i slussen. Det är producenten som kollar det.
All text under strecket sparas INTE.
Det är hur som väldigt kul att slussa. Frågor?
Hej
All text under strecket sparas INTE.
Det är hur som väldigt kul att slussa. Frågor?
Hej
2013-07-14
En om dagen, vissa dagar
En osäker prognos sa att det skulle produceras ett inlägg om dagen. Det blev lika lite av det som mitt bastubygge i källarn. All denna karaktär och självdisciplin.
Att bara ta tag och göra.
Jag läser en bok som heter Från Platon till kriget mot terrorismen. Den handlar om Platon och gänget nu till en början, om jag drar en snabb slutsats utifrån namnet kommer den sluta med kriget mot terrorismen. Bokens syfte är väl att förse läsaren med någon sorts översikt över vårat samhälles framväxt genom historien. Vem var Platon liksom.
Ja, alla gamla greker har kass kvinnosyn och slavar som en självklarhet som gemensam nämnare. Annars i stora drag: Sokrates tyckte och tänkte. Sokrates lärde upp Platon i att tycka och tänka. Sokrates avrättades för att han tyckte och tänkte. Platon blev arg och lärde upp Aristoteles i att tycka och tänka. Aristoteles lärde upp Alexander den store, som blev stor. Cato hatade en stad i Marocko.
Nu är då tanken att jag alltså ska lära av dessa snubbar. Känner du doften av storhetsvansinne?
"Platon, Sokrates, Magnus och Aristoteles. Utan inbördes ordning. Man tävlar bara mot sig själv" - Tweet af mig
Hur som, i boken pratar de bland annat om vad som skiljer den fria mannen (läs en människa värd vatten) från, ja resten. Det finns en klar hint om att självdisciplin är grejen. Jag håller med. Självdisciplin är avundsvärt om man vill få saker gjorda. Oavsett.
Nu ska jag göra tusen sit-ups.
ha.
Att bara ta tag och göra.
Jag läser en bok som heter Från Platon till kriget mot terrorismen. Den handlar om Platon och gänget nu till en början, om jag drar en snabb slutsats utifrån namnet kommer den sluta med kriget mot terrorismen. Bokens syfte är väl att förse läsaren med någon sorts översikt över vårat samhälles framväxt genom historien. Vem var Platon liksom.
Ja, alla gamla greker har kass kvinnosyn och slavar som en självklarhet som gemensam nämnare. Annars i stora drag: Sokrates tyckte och tänkte. Sokrates lärde upp Platon i att tycka och tänka. Sokrates avrättades för att han tyckte och tänkte. Platon blev arg och lärde upp Aristoteles i att tycka och tänka. Aristoteles lärde upp Alexander den store, som blev stor. Cato hatade en stad i Marocko.
Nu är då tanken att jag alltså ska lära av dessa snubbar. Känner du doften av storhetsvansinne?
"Platon, Sokrates, Magnus och Aristoteles. Utan inbördes ordning. Man tävlar bara mot sig själv" - Tweet af mig
Hur som, i boken pratar de bland annat om vad som skiljer den fria mannen (läs en människa värd vatten) från, ja resten. Det finns en klar hint om att självdisciplin är grejen. Jag håller med. Självdisciplin är avundsvärt om man vill få saker gjorda. Oavsett.
Nu ska jag göra tusen sit-ups.
ha.
 |
2013-07-08
En om dagen IIII
Ensilage är gräs, plast, diesel, halvnakna män och sommar.
Nä, det är gräs som hackas upp i små små bitar. Sen lägger man det i t.ex en silo. Tar bort all luft. Sen tar man av sig tröjan och spänner sig så fort det kommer en kamera. Sen ser man till att det bildas mjölksyra, att gräset får ligga och jäsa helt syrefritt. Sen blire som surkål fast på gräs och då heter det ensilage. Isch.
En om dagen III
Jag har inte alls drömt om att göra öl. Nu gör Peter å jag det och det är väldigt kul. Prognosen säger att det blir omkring 8% alkohol i ölet när det är klart . Det är lite i överkant kanske. Skit samma, vi har ju gjort det själv. En blek ale blire.
Roligast med att göra öl är kapsyleringsmaskinen.
 |
| Nummer ett |
Annars? Jo jag har fått tummen ur och laddat in tonvis av bilder/film från kameran (883st). Hade jag haft ro att redigera och lägga ut hade det varit kul, har en massa bra. Men det pågår sommar du vet. Jag ser mer glädje i att köra motorsåg och hugga fram en å ur alarnas skugga. Det blir senare inlägg, de ska ju komma ett om dagen har jag ju sagt. Varför det ska bloggas så, vet jag som vanligt inte.
2013-07-06
En om dagen II
Minns hur bra en sommar är att ha. Snösch
 |
| Ballongdam i Soho NYC |
 |
| Robert Bronett och Ghandi på Cirkus Scott. |
2013-07-04
En om dagen
I någon sorts blogg-HLR tänkte jag börja med små steg och lägga upp minst en bild om dagen. För att underlätta är reglen att bilden då inte behöver vara från dagen.
Här, uncle Dwayne Ericsson uppe i ett torn i San Francisco där brandmän spejade efter bränder om jag minns vad han berättade om det. Hörde mycket om många hus, han gillade att visa hus.
 |
| Luftigt |
2013-05-18
Det här är min blogg, det finns många som den. Men den här är min.
Det finns tid, den går och det kan vi ju inte göra mycket åt. Jag har rest tillbaka i tiden i dag.
Sen i oktober 2010 har Per Magnus Jakobsson bloggat. Det är inte någon sorts jubileum eller rekord. Det är bara tid som gått sen ett konto skapades och texter började publiceras. Jag har läst mina första inlägg, bloggens spädbarnsstadie, och konstaterar att jag var bra som spädbarn. Just då hade jag inget liv att tala om, utan fick lunka omkring i mitt inre som en vilsen liten poet.
Det fanns en ton av ambition i inläggen, ofta djupa tankar förklädda i lätta ord. Ändå minns jag hur rädd jag var i början. Att publicera ett inlägg var förenat med kallsvettningar och darrande manschetter. Att prata om min blogg fick mig att vilja sjunka genom jorden. Jag skämdes.
Nu hade jag tänkt mig att under två och ett halvt år av bloggande ska jag ha bestigit ångestens berg och kunna publicera hej vilt utan minsta knussel. Så är det inte alls.
Jag vill tacka den 19 åriga Magnus för vad han gjorde. Jag vill säga att du kan, kör på!
Allra första inlägget på Läses:
Fråga mig inte om det avslutande "Siesta !" vet inte var det kom ifrån, var nog trött.
Det andra inlägget på Läses
Jag har ingen aning om varför jag har tycker det är jobbigt att andra läser mina texter. Kanske är det en skada från alla betygsatta texter i skolan genom åren. Att min stavning eller meningsbyggnad ska granskas och skrattas åt. Att jag egentligen är en pajas som borde ge fan i att blogga.
Nu ska jag sörpla kaffe i verandan (jo, en äkta veranda kanske tambur) och fundera på om det är något mer jag vill skriva i denna bloggrevy.
Sörplat klart och ser att jag vill inte skriva mer om just detta, just nu. Då jag märker att det närmar sig en punkt där jag kan få tvivel och börja radera.
Ska bara avsluta med att uppmana alla som känner minsta sug att formulera sig att börja blogga, eller plita ner två meningar om livet just nu i en dagbok. Där kan man skriva allt, och slipper posera som på Facebook osv.
Publish and be damned
Magnus Jakobsson, Gårdtjärn (i Kalmar)
Sen i oktober 2010 har Per Magnus Jakobsson bloggat. Det är inte någon sorts jubileum eller rekord. Det är bara tid som gått sen ett konto skapades och texter började publiceras. Jag har läst mina första inlägg, bloggens spädbarnsstadie, och konstaterar att jag var bra som spädbarn. Just då hade jag inget liv att tala om, utan fick lunka omkring i mitt inre som en vilsen liten poet.
Det fanns en ton av ambition i inläggen, ofta djupa tankar förklädda i lätta ord. Ändå minns jag hur rädd jag var i början. Att publicera ett inlägg var förenat med kallsvettningar och darrande manschetter. Att prata om min blogg fick mig att vilja sjunka genom jorden. Jag skämdes.
Nu hade jag tänkt mig att under två och ett halvt år av bloggande ska jag ha bestigit ångestens berg och kunna publicera hej vilt utan minsta knussel. Så är det inte alls.
Jag vill tacka den 19 åriga Magnus för vad han gjorde. Jag vill säga att du kan, kör på!
Allra första inlägget på Läses:
Fråga mig inte om det avslutande "Siesta !" vet inte var det kom ifrån, var nog trött.
Det andra inlägget på Läses
Jag har ingen aning om varför jag har tycker det är jobbigt att andra läser mina texter. Kanske är det en skada från alla betygsatta texter i skolan genom åren. Att min stavning eller meningsbyggnad ska granskas och skrattas åt. Att jag egentligen är en pajas som borde ge fan i att blogga.
Nu ska jag sörpla kaffe i verandan (jo, en äkta veranda kanske tambur) och fundera på om det är något mer jag vill skriva i denna bloggrevy.
 |
| Jävlar vad jag funderar/poserar och kniper om apelsinen. |
Sörplat klart och ser att jag vill inte skriva mer om just detta, just nu. Då jag märker att det närmar sig en punkt där jag kan få tvivel och börja radera.
Ska bara avsluta med att uppmana alla som känner minsta sug att formulera sig att börja blogga, eller plita ner två meningar om livet just nu i en dagbok. Där kan man skriva allt, och slipper posera som på Facebook osv.
Publish and be damned
Magnus Jakobsson, Gårdtjärn (i Kalmar)
2013-04-10
Joel Alme på en brygga
I lördags filmade vi Joel Alme på en brygga i Kalmar. Blev bra, nöjd som tupp. Kul att vara med en så ambitiös grupp. Ni är helt fantastiska Peter, Ellen och Christoffer.
Extra kul att Peter Bonde var med, jag hade tagit lite ansvar för ljudet på inspelningen och som en ängel kommer en ljudtekniker med sista minuten-biljett från Bollnäs. Tack för hjälpen och en fin helg!
Nu ska jag dricka te.
Extra kul att Peter Bonde var med, jag hade tagit lite ansvar för ljudet på inspelningen och som en ängel kommer en ljudtekniker med sista minuten-biljett från Bollnäs. Tack för hjälpen och en fin helg!
Nu ska jag dricka te.
2013-04-09
2013-03-25
2013-02-28
Slump ej sump
Den här veckan är egentligen en vecka som går till historien som "veckan innan USA" Men den förtjänar mer än så, den ska få minst en underrubrik.
 |
| Några medresenärer |
Karin är nämligen producenten bakom: Värsta språket, Landet Brunsås, Ebbe the movie, Historieätarna mm. Ja, en massa saker som är så bra att man storknar.
Sen kollar jag mailen, där ligger ett mail som ska gå ut till årgången över mig. Någon bugg gör att även min årgång får dem.
Där står det hur som: "Tisdag: Föreläsning med Karin Af Klintberg i sal 224"
Jag tittar mot sängen där jag läste om henne för en stund sedan. Åfan.
Mailar läraren som arrangerar föreläsningen, jag får komma om jag har tid. Jag tar mig tid.
Föreläsningen var grym. Enkla tips, självklara smarta saker som jag aldrig tänkt på.
Sen tog veckan hiskerlig fart.
2013-02-24
Dobbiedrom är
Vet du inte vad Dobbiedrom är, kan du läsa det på den döda bloggen via länken här: http://vandrarolle.blogspot.se/2012/04/dobbiedrom.html
2013-02-18
VAD HAR DU GJORT I HELGEN?
OLLE ERIKSSON, GUNILLA JAKOBSSON, OSCAR GLAMSJÖ, VLADIMIR BRYBCAK, SOFIA ERIKSSON
2013-01-24
Praktikanten
 |
| Bössan |
Sen 08:15 måndags morgon har jag tillbringat dagarna på Sveriges radio västernorrland.
Jag har sett fram emot det länge, göra något på riktigt och känna på verkligheten. Innan hade jag tänkt mig att jag skulle vara nervös och pirrig som en nygift första morgonen.
Måndag morgon var jag inte nervös, inte ens spänd. Jag gick till radiohuset, ringde på och gick in. Inget särskilt med det. Vilket störde mig, kändes som jag inte tog det på allvar.
"Ja, det var du som ska vara här på praktik, du kan sitta där. Så här loggar du in, här har du en mobiltelefon, här är ett paserkort. Digas kunde du redan, kolla in några webkurser, jag ska visa dig studion sen, kolla såhär bokar du bilar och bandare, vi tar HF-bilen i morgon."
Det var första dagen, och min främsta uppgift var att förstå mig på olika dataprogram.
 |
| Praktikanten |
Då jag bildgooglat alla jag skulle kunna tänkas intervjua hade jag stenkoll på mina "byten". Nu var det bara att vänta. Vänta tills de satte foten utanför dörren.
Satte mig i en fåtölj, noga med att ha bra sikt mot dörren till rättssalen. Fikade och tyckte det var lite kyligt. Lyssnade noga på radion och funderade på hur det gick för de andra. Pratade med min passgranne Tv4 om betaband och Bambuser. Tristessen började göra sig påmind, påminde om att pass-tristessen som kommer där kring tisdag efter första måndagen i september.
Ett litet klick från dörren och adrenalinet rusade. Nä det var bara inbillning, "klick" Jo, nu! Jag reste mig, gjorde mig beredd. Tog upp bössan mot axeln och siktade.
Nä, ett sketet ombud... Inte lovligt.
2013-01-16
Bloggmaskin
Nja, jag är inget av en bloggmaskin.
Men jag har gjort ett litet skådespel. Jag i alla roller.
"Bada aldrig Stampen ensam"
2013-01-05
Bomparom
Först ska jag visa några grejer:
Intervju med Elin Ruth, jag sköter snacket och gör själva intervjun. Det var spännande för min del. Ellen Christoffer och Peter filmade. Redigera och ljussatte gjorde vi i grupp, mysigt.
Hade inte blogspot.com varit så dååååååligt hade jag kunnat smygbäddat in klippet här, men det får bli en trist länk istället.
Synd är att en lampa blev tokigt ställd, Elins kind ser hårig ut under intervjun. Inte snällt. För mycket ljus bakifrån lyfter kinden. Förlåt Elin.
 |
| Spegelvänd med C |
Ovan nämnda Christoffer (och lite jag) skrev även en text på intervjun jag gjorde, för tidningen Östran. Jag fick cred, Jakobsson stavat med C. Det var kul ändå.
Lämnat Gårdtjärn, nu åter i Kvastastan, här är gräsmattorna gröna och snöhögarna små. Går och tänker på vår. Fast nyper mig i armen, det står januari.
Helikoptern fick stanna hemma, den gick ändå sönder en del i en ilsken takfläkt. Synd, nu saknar jag den lite.
Den 22 januari är jag uppe igen som praktikant på P4. Jag vet inte exakt vad jag ska göra än, eller jo. Radio ska jag göra. Och bo i en egen liten lägenhet ett par hundra meter från radiohuset. Där hade jag flyt, tack Olle och Andreas.
I dag har jag tränat och upptäckt en förkylning som satt sig i halsen. Fixat nytt videoredigerningsprogram på min egna dator, väldigt förvirrande. Vissa saker är sjukt bra, andra. Nja... Ska klippa ihop lite fina bilder och testa nu medsamma.
Mot förkylningen äter jag frukt. Ljuscitron
Bomparom, vad du läser läses. Hej!
2013-01-02
The new deal
Det tog strax över två år att komma på ett syfte och en form. Nu är den här, jag har en idé om vad bloggen är till för. Bra!
VAD?
Jag bloggade för ett tag sedan om att börja "vardagsblogga", om hurvida det var en tjejgrej. Vad som krävdes för att det skulle vara ok som man.
Jämställdhet osv.
Jag är fortfarande osäker, men testar. Nu ska jag skriva om vad jag gjort. Behöver inte vara något speciellt tänker jag. Bara en revy över vad jag har för mig. Kanske kan någon hitta något intressant. Kanske blir det bara en fasad som inte stämmer med vem jag är. Kanske är det ett konstprojekt. Kanske kommer jag inte göra mer än ett vardagsinlägg? Vi får se hörrö.
Inlägg nummer ett
Först:
Nu känner jag att jag inte vill berätta om mitt nyårsfirande. Jag måste alltså välja något jag gjort i närtid.
OK.
Gärna något jag har en bild till.
Lyckan
På julafton fick min storasyster en liten radiostyrd helikopter och jag en målarlåda. Jag var väldigt nöjd med målarlådan, inte alls så. Men en radiostyrd helikopter. Avundsjukan visste gränser, gjorde sig ändå påmind. Hon är snäll min syster, alla fick köra. Testturen gjorde avundsjukan ännu större. Habegär växte.
Jag och min vän spädbarndoms, barndoms och nutidsvän Peter och hans far gick på norrländskt "verktygsamlar-manér" och strosade på Jula här om dagen. Peters far skulle ha läsglasögon. I kryssningen mellan hyllorna fastnade jag för en hög med lådor. Radisotyrda helikoptrar. Jag tog upp ett paket i händerna. Vägde det, synade det. Habegär. Det gick inte att lägga tillbaka lådan. 200 kronor är som hittat!, skrek min inre ekonom. Peter stod brevid mig, med händerna lika klistrade. Vi gick sen lyckliga ut från Jula. Med varsin radiostyrd helikopter. Läsglasögonen var slut.
Den är fantasktik. Sprider glädje, hoverar och blinkar.
VAD?
Jag bloggade för ett tag sedan om att börja "vardagsblogga", om hurvida det var en tjejgrej. Vad som krävdes för att det skulle vara ok som man.
Jämställdhet osv.
Jag är fortfarande osäker, men testar. Nu ska jag skriva om vad jag gjort. Behöver inte vara något speciellt tänker jag. Bara en revy över vad jag har för mig. Kanske kan någon hitta något intressant. Kanske blir det bara en fasad som inte stämmer med vem jag är. Kanske är det ett konstprojekt. Kanske kommer jag inte göra mer än ett vardagsinlägg? Vi får se hörrö.
Inlägg nummer ett
Först:
Nu känner jag att jag inte vill berätta om mitt nyårsfirande. Jag måste alltså välja något jag gjort i närtid.
OK.
Gärna något jag har en bild till.
Lyckan
På julafton fick min storasyster en liten radiostyrd helikopter och jag en målarlåda. Jag var väldigt nöjd med målarlådan, inte alls så. Men en radiostyrd helikopter. Avundsjukan visste gränser, gjorde sig ändå påmind. Hon är snäll min syster, alla fick köra. Testturen gjorde avundsjukan ännu större. Habegär växte.
Jag och min vän spädbarndoms, barndoms och nutidsvän Peter och hans far gick på norrländskt "verktygsamlar-manér" och strosade på Jula här om dagen. Peters far skulle ha läsglasögon. I kryssningen mellan hyllorna fastnade jag för en hög med lådor. Radisotyrda helikoptrar. Jag tog upp ett paket i händerna. Vägde det, synade det. Habegär. Det gick inte att lägga tillbaka lådan. 200 kronor är som hittat!, skrek min inre ekonom. Peter stod brevid mig, med händerna lika klistrade. Vi gick sen lyckliga ut från Jula. Med varsin radiostyrd helikopter. Läsglasögonen var slut.
Den är fantasktik. Sprider glädje, hoverar och blinkar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)