Praktikanten

Bössan

Sen 08:15 måndags morgon har jag tillbringat dagarna på Sveriges radio västernorrland.

Jag har sett fram emot det länge, göra något på riktigt och känna på verkligheten. Innan hade jag tänkt mig att jag skulle vara nervös och pirrig som en nygift första morgonen.

Måndag morgon var jag inte nervös, inte ens spänd. Jag gick till radiohuset, ringde på och gick in. Inget särskilt med det. Vilket störde mig, kändes som jag inte tog det på allvar.

"Ja, det var du som ska vara här på praktik, du kan sitta där. Så här loggar du in, här har du en mobiltelefon, här är ett paserkort. Digas kunde du redan, kolla in några webkurser, jag ska visa dig studion sen, kolla såhär bokar du bilar och bandare, vi tar HF-bilen i morgon."

Det var första dagen, och min främsta uppgift var att förstå mig på olika dataprogram.

Praktikanten

Sen blev det mer och mer, i dag åkte jag själv till Härnösand och bevakade en rättegång om webbvåldtäkt. Den pågick bakom lyckta dörrar, jag och resten av pressuppbådet fick snällt sitta utanför.

Då jag bildgooglat alla jag skulle kunna tänkas intervjua hade jag stenkoll på mina "byten". Nu var det bara att vänta. Vänta tills de satte foten utanför dörren.

Satte mig i en fåtölj, noga med att ha bra sikt mot dörren till rättssalen. Fikade och tyckte det var lite kyligt. Lyssnade noga på radion och funderade på hur det gick för de andra. Pratade med min passgranne Tv4 om betaband och Bambuser. Tristessen började göra sig påmind, påminde om att pass-tristessen som kommer där kring tisdag efter första måndagen i september.

Ett litet klick från dörren och adrenalinet rusade. Nä det var bara inbillning, "klick" Jo, nu! Jag reste mig, gjorde mig beredd. Tog upp bössan mot axeln och siktade.

Nä, ett sketet ombud... Inte lovligt.