2018-04-01

Slarvigt

Tänker att samhället bygger på ett väl genomfört arbete. Tänker att det inte riktigt är sant, samhället bygger på slarv också. Att slarva kan ibland vara att göra ett arbete väl genomfört tänker jag. Västerbottensost var slarv och bra konst är väl lite slarvigt? Vackra hus är lite slarvigt byggda. Naturen är väldigt slarvig av sig kan jag tycka, skvätter och har sig, håller inga scheman eller avtal. 

Nu ska jag städa. Mattias Alkberg är lite slarvig, eller? 


2018-03-31

töltar fram på tangentbordet med fingrarna

Det gjorde mig mycket ont att jobba som en skrivande person. Skrivande personer till professionen blir lätt lite utmärglade till lusten.

Jag har inte känt lust inför skrivande sedan 2013. 

Nu skiter jag i rätt mycket av detaljerna, i de små tingen som gör en text duglig för petiga läsare. Jag hänger inte upp mig på att det saknas kommatecken eller punkteras, om meningens satser kommer i en lottad ordning. Det får bara flöda, det måste vara så jag kommer vidare. Om inte annat så är det den lättaste vägen att vandra pga jag är en lättjefull person. Lat! 

Jag vill inte längre ändra en text i efterhand, jag har ändrat texter i efterhand i jättemånga år nu. Våndats och fastnat. Men den hästen är slaktad, nu är det en ny polle. En inriden men obrydd islandshäst, jag töltar fram på tangentbordet med fingrarna.

Och precis här (börja en mening med order och!) gick jag tillbaka och ville ändra i texten i efterhand. Precis när jag var inne i en bild av töltande fingrar gjorde min presationsjävel halt och vääääägrade tölta vidare obrydd om Sofia Mirjamsdotter skulle kunna läsa texten utan att tappa andan. 



Redlighetens sed - Jag tänker inte googla, jag tänker bara tvivla.

Jag lyder till stora delar under redlighet och sed. God sed och redlighet i arbetet. Det gör jag för att folk ska äta saker som jag gör, är jag inte tuktad av god sed och redlighet kan folk bli sjuka och därför är det rederlighetens bana som gäller för mig, samt den goda sedens bana. Dom följer samma leder och spår.

Man får inte slarva så värst om man ska vara redlig och sedlig.

För någon dag sedan läste jag en text med information om ett arrangemang, där stod att läsa att man skulle vi ett tillfälle få en "token" som jag tror utläses "tåwken". Det kändes lite osedligt och oredligt att kalla en kupong för token.

Men, nu finns det en risk här! Jag har inte undersökt om en token verkligen är en kupong. Det kanske är något annat.

Vad det än är så tvivlar jag på tilltaget. Jag tänker inte googla, jag tänker bara tvivla.

Svag tanke, nu nerskriven.

Jag är 27 år och har precis nu nojat över att dö rockdöden. Nästan inget tyder på att det ska ske, men det vore fan typiskt att tänka så och vips blev det rockdöden i alla fall. Vissa saker tyder på att jag rent rockstjärnemässigt har haft min topp. Tecken som att jag slutat bry mig om kläder, som att håret är bra tunt ovan pannan. Vikarna mina är som vassen i sjön. Ja, liksom vatten och land på samma gång. Vatten och land på samma gång är inte rockdöden.

Jag tror för övrigt att kristendomen skulle få ett litet, kanske obemärkt, uppsving om fler som jag började hävda att Jesus var 27 år när han dog. 

Är det här en smal referens?

"Glad påsk, visste du att Jesus var 27 år när han dog? Precis som Curt Cobain. Kristendom är lika coolt som grunge."

Svag tanke, nu nerskriven.

2018-03-30

Nära naken

Det är ganska många av mina nära vänner jag aldrig sett naken. Jag börjar tvivla om vi egentligen är så nära vänner. Tänker att jag inte gillar tanken på att mina vänner ska tycka det är jobbigt att vara naken inför mig. Att deras hjärna ska tänka att min hjärna tänker elaka saker som jag tänker berätta för någon. Det gör jag ju inte, det enda jag tänker på är att alla ser nästan likadana ut som alla andra när de är nakna och på situationen att någon är naken, bara det upptar ganska mycket att mitt fokus. Jag hinner inte analysera, för mycket stress.



Orbitrol

Orbitrol

Jag vet vad en orbitrol är

Solonoid

Jag vet vad en solonoid är

Ballofix

Jag vet vad en ballofix är

Ballatorrem

Jag vet vad en ballatorrem är

Nygifta

Jag har ett fint minne av att lägga pussel till 04 på natten med ett nygift par.

Buena Vista Social Club

Har du aldrig gått i snöskor på lätt skare tycker jag att du ska göra det. Det går lätt, som att lyssna på Buena Vista Social Club.
Båda tingen, Buena Vista Social Club och snöskor, är influenser från min flickvän. Utan henne hade jag inte haft något av det. Jag är tacksam att jag har Buena Vista Social Club, snöskor och flickvän. 
Flickvännens senaste genidrag var att använda Spotifys radiotjänst och ställa in den att spela musik utifrån Buena Vista Social Club. Mysigt när man kommer hem från en snöskopromenad. 

Min granne har tretton hundar. 

Nu har jag inget mer att säga.

2018-03-18

Kanske för att hon inte litar så blint på en stängd dörr

Den där nya haspeln ligger på. Dörren som leder ner i en stupande trappa, katten med magen rullar ner när jag lyckats svepa av haspeln med armbågen. Den är konstigt tjock den katten, en karaktäristisk kroppsform som just nu troligen gör den tacksam som barndomsminne för mina syskonbarn. Jag kan inte ha varit mycket äldre när min bardoms mest karaktäristiska katt rullade ner för källartrappan. En grå katt med grovt brunspräckel över hela kroppen. Smal men ändå rund som en mjölkko. Knölen, katten hette Knölen på grund av en navel som var stor som en golfboll. Den fick ungar där i källarn. Thure backade över Knölen en sommardag när ungarna var borta sen länge. Det stank av var och sår i mormors vävrum på övervåningen där katten skulle få vård. Jag fick lägga katten i en kartong och Robban sköt den med hagelbössan nere på kasa.

Haspeln är ny, den har inte suttit där förrns de senaste åren, när syskonen fick barn. Hela barndomen var dörren till den stupande trappan en fälla man noga aktade sig för då låset inte gjorde mer än att hålla dörren stängd. En ovetande som trodde sig kunna luta sig mot dörren i tron om att den ska ge stöd kunde stupa handlöst ner i trappen. 

Nästa generation på gården kommer lita mer på dörrarna. Det är inte positivt tror jag. Bara en person ramlade ner där, hon mår bra i dag och blev en mycket bra människa. Kanske för att hon inte litar så blint på en stängd dörr. 

Inte på kanten

Jag älskar kuperade landskap, Norge är vackert. Jag hatar stup och kanter. Jag gillar att vara på en höjd, men inte på kanten. Jag gillar inte när man inte äter kanten av bröd. Jag hatar att gå på Sundsvallsbron för den har två kanter, man är så nära kanten hur man än gör.
Kommer man på kant med psyket är kanter inget man ska uppsöka i onödan.

Kantra är en otroligt långsamt verb med mycket kraft. Fartyg kantrar.

2018-02-25

Drunkna i skillnaden mellan noll och något

Jag drunknar emellanåt i skillnaden mellan noll och något.
Stilla och i rörelse.
När jag gör det kan jag inte sluta tänka att noll inte finns.

Såhär drunknar man i skillnaden:

Noll - du rör dig i noll kilometer i timmen. Du kommer aldrig fram.

Ett - du rör dig i en kilometer i timmen. Du kommer att komma fram någon gång.

Skillnaden är alltså någon gång och aldrig. Och det är en oerhörd och för mig otrolig skillnad. Att stå still och röra sig åtminstone lite.
Där drunknar jag.

Men, det är bra att tänka på det när man källsorterar och gör andra små saker för klimat och miljö. Noll eller något.

Att det heter källsortera och inte kärlsortera upptäckte jag i dag. 27 år gammal. Livet.

Himlade en stund

Där mitt i morötterna, himlade med ögonen. Jag såg moln och en fågel, se solen när mina ögon himlade. Himlade ner mot siluetten av huset, himlade upp mot nocken av lagården. Himlade längs åsrygggen, vid Torstens brygga himlade ögonen upp. Blå himmel. Himlade ner. Ingen älg på Elidas lägda. Hör att någon kör röjsåg i stenskravlet på Lövsättsberget. Såg jorden på mina skor och kände sval vind från öst.



Egendomlighet


Egenystad ost.
Egenkärnat smör.
Egenmjölkad mjölk. 
Egenodlad och egensyrad surkål. 
Egentäljd smörkniv.
Egenbakat bröd.
Egen.
Egenhet.
Egentlighet.

Aktivt kol

En bugg i mig gör att jag automatiskt döper nya inlägg till aktivt kol.
Jag antar att det har att göra med skrivandets renande kraft för mig.

Tänk va - undermedvetandets vidunderliga kopplingar.

Hon hade inget spel

En gång gick jag på fest. Jag gick upp från källaren och mötte en tjej, frågade henne om hon hade något sällskapsspel.
- Nej, det har jag verkligen inte.
Hon vimlade med ögonen och tittade på mig som att jag borde gå ner för trappen igen. Det gjorde jag.

Det var mitt första minne av Ellen Lindahl.

2018-02-24

En morgon

Jag har en lång tid helt slutat skriva av lust.

I dag var min flickvän på jobb från tidig morgon. När hennes väckare ringde lovade jag att äta frukost med henne, det blev inte så.
Istället en återträff med mina gamla helgmorgonsrutiner.

08.00 - Klarvaken, tanken i huvudet är att kliva upp. Istället tar jag upp telefonen, sveper mina vanliga rundor. Väderkoll, det kommer fortsatt vara vintrarnas vinter i minst tio dagar till. Tre olika vädertjänster är överens. Sjunker ner i sängen. Snön tynger mig.
09.30 - Vaknar upp ur scrollsesionen. Bestämmer mig för att kliva upp, kommer så långt att jag övertar min sambos tomma kudde, fyller på med hennes täcke och bullar upp mig till sittande mot väggen.
10.00 - Jag har nu kollat ikapp alla klipp som en amerikansk "mulch hay farmer" lagt upp den senaste månaden. Han är en idiot som jag inte kan släppa intresset för. Gun control är ett skällsord, Trump är kung. Jag fylls av äckel, men kan inte sluta titta. Den här människan är kompetent, jag lär mig otroligt mycket hela tiden. Hur man sätter ihop en motor, hur man renoverar en växellåda.
11.00 - Stiger upp och kliver in i duschen. Man får böja huvudet åt höger på grund av det sneda taket.


2014-12-29

Situation Ånge

Jobbar som vikarie på ST/Dagbladet/Sundsvalls nyheter aka Mittmedia.
Mycket reporterjobb som "multimupp". Fotar ibland = bra dagar.
Skriver trav ibland = lite tveksammare dagar.
Jobba i Ånge = kul men tråkigt.


Hårddisken ligger för långt bort, laddar upp några bilder jag hade på datorn.


Brand i Nora.

Årlig match

Man gillar hästar.

Han gillar hus, i Ånge.

Pappa gillar sin högaffel.

2014-10-05

Revsundssjön

Jag har haft Revsundsjön på hjärnan hela sommaren. Jag kan komma på mig själv med att fantisera om hur den ser ut, eller bara att jag säger "Revsundssjön" lite för mig själv ibland. Det bara poppar upp. Revsundssjön.

Du vet, Revsundssjön är en sjö men en ö med en sjö. Den ligger i Bräcke och jag fick koll på den i somras när vi pratade om något jag inte riktigt minns på redaktionen. Då kom "Revsundssjön" till mig och sen dess har den inte lämnat mig.

Nu planerar jag kanske att ta mig till Bräcke bara för att det blivit en sådan grej.

I ÖVRIGT.

Det hör till ovanligheten att jag bloggar numera. Det är på gott och ont. Jag tycker att jag inte gör så mycket alls av det jag borde. Hela sommaren i bilder ligger på lite hårdiskar här å där och samlar digitalt damm. Synd.

Kanske ska ta tag i det snart och köra #TBT resten av vintern. Bara för att jag har så mycket bilder.

Kanske ska jag luska fram något projekt som jag kan hänföra mig åt. Typ ett par artiklar eller filma. Borde verkligen filma.

Lösningen får bli en tankekarta. Då kan jag göra en ring med en ring med en ring i. För att gestalta Revsundssjön, så är den med där å.

Kom inte ihåg vad han heter, inte hon heller. Men de kramades iaf. Fint.

Richard Richardsson var ny tränare i GIF. Det var kallt i juni.

2014-08-06

När vi körde om informationsmagnaten

Nu har jag jobbat hela sommaren. En vecka till sen kliver jag av sista skiftet och ut i ovissheten.

Jag ska inte sammanfatta något än.

Det låg ett opostat inlägg i utkastet:

"I morgon är den tredje dagen på sommarens äventyr på http://www.st.nu/

Tredje dagen och tanken är att jag ska vara flygfärdig som en svala. Segla ST ut på den världsvida webben - själv. Det kommer nog gå bra, även om en jungfrufärd alltid är en jungfrufärd.

Här hemma har livet dånat fram med studentfirande och grässkörd. Drygt 200 ton gröna strån har hackats upp och packats ner i en silo. "

Det som då var i morgon var självaste midsommarafton. Det innebar midsommarskotten i Bergsåker. Det innebar mycket jobb. Det innebar bisarrt nog en bra start för mig på mitt jobb. Jag rapporterade det jag kunde och lite till.

Först klargöra: Jag tycker att det är tragiskt att skotten över huvudet taget blev av.

jag upptäckte en sak.
Det tittas ofta över till Flashback när sådant som detta händer. Det sägs att Flashback är överlägset snabbast med allt.

Flashback har en sak: kraften av många. Det är alltid någon som känner någon. Namn dyker upp rätt snabbt och grunddrag till historien ritas upp fort. Men sen tar det stopp. Där kändes det tydligt vilken roll man kan spela som journalist. I första skedet är vi den ständiga tvåan. Sen kommer det som Flashback inte vet. Det var en märklig känsla att läsa Flashbacktråden, som alltid varit så suverän i informationsflödet, och känna att man visste mer än de gjorde.

Det var mest det jag ville säga nu. SLUT.

Kalle i ett missionshus i Skärplinge.

2014-06-10

Examen-exporten


Sista dagarna i skolan. Håller upp mitt gula passerkort, slår koden och hör klicket från låset, klicket som är precis likt det i cellerna i fängelsefilmerna. Klick-nu är det öppet. Klick-nu är det stängt.


I redigering fyra sitter ettor som suger det sista ur sitt läsår. Laddade för en natt där de tillsammans ska redigera en film. Klippa och trimma - poppa popcorn och dricka cola. Den lilla tid som är kvar ska dem utnyttja och lite ångest har dem över att sommaren snart ska slita dem isär. Tryggheten i att det kommer en ny höst med nya kurser finns där, kanske ser de sommaren som en nyttig paus för att sätta livet i perspektiv. De skränar nu och jag vill be dem hålla käften.

I redigering sex sitter jag. Klar med vad jag ska göra. Scrollar igenom klippningen, kollar lite nivåer. Nivåer som redan är kollade. Ändrar redan ändrade ändringar, för de kan ändras igen. Ensam, lyssnar på hur ettorna skränar och dunkar varandra i ryggen. I redigering sex kommer inte en ny höst med nya kurser. Här sitter en som just kommit till insikt om att det närmar sig ett slut nu, det här är lika färdigt som filmen i min dator. Export-settings. H264. Fil.kand. Alumni. Hej då.
Förbannar de i redigering fyra. SÅ KUL KAN DET DÄR KLIPPET INTE VARA - TYYST.

I ett rum längre bort sitter några andra som mig, de börjar värja sig för kanten. De vill trimma och klippa och inte tänka på att det snart är klart. Att exporten är nära.

Sen passade filmen på en bioduk. Jag bar kostym, Ellen hade en gul klänning, Elin en svart och hon är gravid. Vi var åtta på en middag, ett blött hejdå på dansgolvet. Inte lika salt vatten i Kalmarsund. Nu går jag hem.

SLUT. 

Sluttexter.

En film av JOM11

Casting: Slumpen/betygsytemet
Regi: Kärlek och alkohol
Manus: Livet

Tack till!
JOM11
(Utan inbördes ordning)
Ellen
Cissi 
Albin 
Elin 
Peter 
Christoffer 
Dan 
Emma 
Joel 
August 
Julia
Martina
Julia
Aron
Elin
Felicia
Matilda
Fredrik
Git
Lilla
Flickor som jag kysst
ALLA SOM JAG INTE ORKAR SKRIVA NU

2014-05-11

Ett riktigt bra inlägg

En riktigt bra film.



Ett riktigt bra band:

En riktigt bra hemlängtan. 
Längtar hem igen, bara.

Dit ska jag, bara veckor kvar. Veckor jag ska fylla med redigering, klippa och klistra. Samt klämma det sista ur Kalmarbubblan, femdagars kollektiv bland annat. I morgon börjar mitt sista projekt hos Lnu. Farmers racer fotogeniskt och spännande äre.



Annat jag vare med å gjort är det här! Jamal. (Albin Rossing)


Jamal Rossing filmades med en skapelse som går under namnet "Hjälmen".  Sista scenen filmades i dag.





Hej

2014-04-14

Hej bloggisen

Hej bloggisen

Köpt en ny kamera, är nöjd.

Har fått jobb på ST i sommar, är nöjd. 

Jobbar 12 timmar på midsommarafton, är nöjd. 

Mindre nöjd: Blogger komprimerar och lyckas på något vis misshandla bilden nedan brutalt, den blir väldigt mycket varmare och tappar svärta. Dåligt.

Gjorde ett test. Samma bild på två olika bloggar. Tumblr visar ganska precis som den ser ut i Photoshop, kommer lite lite extra svärta. http://mankelicken.tumblr.com/image/82719524948 
Facebook ska vi inte ens tala om, vilken misshandel. Digitala bilder har att jobba på. Skillnaden mellan olika skärmar är sanslös. Men i det stora hela ett värdsligt problem, ingen svälter pga färgstick och kontrastlöshet. 


Det är irriterande ändå. Fast bilden va fin, Julia och Albin och vår. 

Appropå Albin, vi snickrade ihop ett klipp i After Effects med inspiration (kopia av) True Detective. Väldigt överdrivet med splatter och effekter, men en god bit på väg mot något riktigt bra, de ä ju kul. Komprimerad bild även här. Mitt fel denna gång.




2014-03-31

Som det borde göras

Lathet är en folksjukdom. 

Som många folksjukdomar är man rädd att drabbas av dem. Lathet kommer smygande, det är bekvämare så.

Hatar det.

Som nu, ligger och skriver utan syfte. Bara för att latheten hindrar från att typ diska lite eller laga ordentlig mat. Som det borde göras. Faktiskt jobbat, det har jag ju. Men kreativt arbete är taskigt, mycket arbete ger lite. Inte som att resa stommar alls. Trist och knäckande, när man bara tittar på synliga resultat. 

Resa
Kalmar - Ystad - Malmö - Köpenhamn - Mjällby - Kalmar

Under den resan sett Ystad studios, rymdskepp, Svt Malmö, Robins, Ködbyn, botten av många glas, klasskamrater och produktionsbolag från insidan. 


På Way Creative hade de en Red1, två F5, en c100 och en 1d framme i studion samtidigt. Var än ögonen stannade stod nästa där tekniska underverk. Som sågarna i Sundsvall en gång i tiden. Det tog ett tag att smälta. Smälter fortfarande.

2014-03-18

Manusfabrikörn

Det är dagar där det finns mycket att göra, väldigt lite blir gjort. Ändå händer mycket.

Kommer att ägna sommaren åt att vara ledig en hel vecka, sen journalistera på Sundsvalls tidning hela sommaren. Planen är att efter det andas en vecka, ladda om och ladda bössan. Älgjakt. Förhoppningsvis kommer jag ta igen vad tre år i Kalmar gjort för tillgången på älgjakt. 

Överförde precis över en hisklig mängd pengar till en Christer, i utbyte får jag en hisklig mängd saker. En kamera som jag suktat efter, pryttlar och pinaler. Bra att ha.

Sålde ett andra rep från resan till Kiev. Nu går vi runt, slipper att lägga ut varenda krona själva för resan och boende. Kul för mig och Dan McGyver. 

TV-projektet är i antågande, eller i full gång. Både och på något vis, det är hur som i en ganska påfrestande fas. Ingen vet exakt vad de ska göra, mycket ångest över idéer och manus som inte blir vad man vill att de ska vara. 

Har skrivit ett manus om en typ med för mycket pengar, det är roligt. Tycker jag, just nu åtminstone. Får se om det håller när jag öppnar dokumentet i morgon igen. 

I övrigt är jag ganska pank, bara det.


Stannade för en bild. Det var vårsolen som värmde, hon hade promenerat från Riddargatan, satt sig ned en stund. Det gjorde hon rätt i. 

2014-03-11

Kief (som det utalas av ukrainare)

En vecka i Ukrainas huvudstad Kiev har gått, nu sitter jag på café Delux i Växjö och försöker skriva ner en artikel om ett gäng som med hjälp av scanners och lim ska sätta dit expresidenten och hans kumpaner. I Växjö är jag för att jag ville åka bil, några vänner skulle till Växjö med bil. Så jag åkte med för att åka bil. Och för att det här är en jefla bra café va. 

Torsdag: Vi hittade en bra nyhet i Kiev. Filmade, intevjuade och fotade. Massor av material, bra material. I vår iver att sälja mejlar vi varje redaktion vi kan komma på som till exempel SVT Nyheter. Vi glömmer bort att SVT-nyheterna inte köper något material från frilansare på ställen som är "oroliga". 

Måndag:  Rapport sänder ett inslag när de har varit på samma ställe. Gjort ett riktigt dåligt inslag med dålig ljud och tråkiga bilder. Inget djup, i princip bara filmat av och skickat hem.

Vi får skylla oss själva, vi visste att de inte kan köpa inslag av frilansare. Ändå försökte vi, SVT förstod att de var en bra grej och tackade för tipset. Nu är vi snuvade på nyheten - bottenlöst bittra över det. 

Men vi har sålt ett rep! Om Natalia som åkte till Kiev för två månader sedan, hon var med under skjutningarna. 
Gott


Mitt i vårt förtret i dag över den förlorade nyheten, kommer nyheten. Nils Horner har blivit skjuten i huvudet. SR har förlorat ett av sina starkaste kort. En märklig känsla. Först kommer rädslan, är journalistyrket verkligen värt livsfara på detta vis? 
Sen tänker jag på en artikel jag läste nyss, sex personer har dött under bygget av city-tunneln i Sthlm. För att bygga en tunnel kan folk alltså dö. Då riskerar jag gärna livet för journalistiken och det fria ordet.

Vila i fris Nils Horner.