2014-12-29

Situation Ånge

Jobbar som vikarie på ST/Dagbladet/Sundsvalls nyheter aka Mittmedia.
Mycket reporterjobb som "multimupp". Fotar ibland = bra dagar.
Skriver trav ibland = lite tveksammare dagar.
Jobba i Ånge = kul men tråkigt.


Hårddisken ligger för långt bort, laddar upp några bilder jag hade på datorn.


Brand i Nora.

Årlig match

Man gillar hästar.

Han gillar hus, i Ånge.

Pappa gillar sin högaffel.

2014-10-05

Revsundssjön

Jag har haft Revsundsjön på hjärnan hela sommaren. Jag kan komma på mig själv med att fantisera om hur den ser ut, eller bara att jag säger "Revsundssjön" lite för mig själv ibland. Det bara poppar upp. Revsundssjön.

Du vet, Revsundssjön är en sjö men en ö med en sjö. Den ligger i Bräcke och jag fick koll på den i somras när vi pratade om något jag inte riktigt minns på redaktionen. Då kom "Revsundssjön" till mig och sen dess har den inte lämnat mig.

Nu planerar jag kanske att ta mig till Bräcke bara för att det blivit en sådan grej.

I ÖVRIGT.

Det hör till ovanligheten att jag bloggar numera. Det är på gott och ont. Jag tycker att jag inte gör så mycket alls av det jag borde. Hela sommaren i bilder ligger på lite hårdiskar här å där och samlar digitalt damm. Synd.

Kanske ska ta tag i det snart och köra #TBT resten av vintern. Bara för att jag har så mycket bilder.

Kanske ska jag luska fram något projekt som jag kan hänföra mig åt. Typ ett par artiklar eller filma. Borde verkligen filma.

Lösningen får bli en tankekarta. Då kan jag göra en ring med en ring med en ring i. För att gestalta Revsundssjön, så är den med där å.

Kom inte ihåg vad han heter, inte hon heller. Men de kramades iaf. Fint.

Richard Richardsson var ny tränare i GIF. Det var kallt i juni.

2014-08-06

När vi körde om informationsmagnaten

Nu har jag jobbat hela sommaren. En vecka till sen kliver jag av sista skiftet och ut i ovissheten.

Jag ska inte sammanfatta något än.

Det låg ett opostat inlägg i utkastet:

"I morgon är den tredje dagen på sommarens äventyr på http://www.st.nu/

Tredje dagen och tanken är att jag ska vara flygfärdig som en svala. Segla ST ut på den världsvida webben - själv. Det kommer nog gå bra, även om en jungfrufärd alltid är en jungfrufärd.

Här hemma har livet dånat fram med studentfirande och grässkörd. Drygt 200 ton gröna strån har hackats upp och packats ner i en silo. "

Det som då var i morgon var självaste midsommarafton. Det innebar midsommarskotten i Bergsåker. Det innebar mycket jobb. Det innebar bisarrt nog en bra start för mig på mitt jobb. Jag rapporterade det jag kunde och lite till.

Först klargöra: Jag tycker att det är tragiskt att skotten över huvudet taget blev av.

jag upptäckte en sak.
Det tittas ofta över till Flashback när sådant som detta händer. Det sägs att Flashback är överlägset snabbast med allt.

Flashback har en sak: kraften av många. Det är alltid någon som känner någon. Namn dyker upp rätt snabbt och grunddrag till historien ritas upp fort. Men sen tar det stopp. Där kändes det tydligt vilken roll man kan spela som journalist. I första skedet är vi den ständiga tvåan. Sen kommer det som Flashback inte vet. Det var en märklig känsla att läsa Flashbacktråden, som alltid varit så suverän i informationsflödet, och känna att man visste mer än de gjorde.

Det var mest det jag ville säga nu. SLUT.

Kalle i ett missionshus i Skärplinge.

2014-06-10

Examen-exporten


Sista dagarna i skolan. Håller upp mitt gula passerkort, slår koden och hör klicket från låset, klicket som är precis likt det i cellerna i fängelsefilmerna. Klick-nu är det öppet. Klick-nu är det stängt.


I redigering fyra sitter ettor som suger det sista ur sitt läsår. Laddade för en natt där de tillsammans ska redigera en film. Klippa och trimma - poppa popcorn och dricka cola. Den lilla tid som är kvar ska dem utnyttja och lite ångest har dem över att sommaren snart ska slita dem isär. Tryggheten i att det kommer en ny höst med nya kurser finns där, kanske ser de sommaren som en nyttig paus för att sätta livet i perspektiv. De skränar nu och jag vill be dem hålla käften.

I redigering sex sitter jag. Klar med vad jag ska göra. Scrollar igenom klippningen, kollar lite nivåer. Nivåer som redan är kollade. Ändrar redan ändrade ändringar, för de kan ändras igen. Ensam, lyssnar på hur ettorna skränar och dunkar varandra i ryggen. I redigering sex kommer inte en ny höst med nya kurser. Här sitter en som just kommit till insikt om att det närmar sig ett slut nu, det här är lika färdigt som filmen i min dator. Export-settings. H264. Fil.kand. Alumni. Hej då.
Förbannar de i redigering fyra. SÅ KUL KAN DET DÄR KLIPPET INTE VARA - TYYST.

I ett rum längre bort sitter några andra som mig, de börjar värja sig för kanten. De vill trimma och klippa och inte tänka på att det snart är klart. Att exporten är nära.

Sen passade filmen på en bioduk. Jag bar kostym, Ellen hade en gul klänning, Elin en svart och hon är gravid. Vi var åtta på en middag, ett blött hejdå på dansgolvet. Inte lika salt vatten i Kalmarsund. Nu går jag hem.

SLUT. 

Sluttexter.

En film av JOM11

Casting: Slumpen/betygsytemet
Regi: Kärlek och alkohol
Manus: Livet

Tack till!
JOM11
(Utan inbördes ordning)
Ellen
Cissi 
Albin 
Elin 
Peter 
Christoffer 
Dan 
Emma 
Joel 
August 
Julia
Martina
Julia
Aron
Elin
Felicia
Matilda
Fredrik
Git
Lilla
Flickor som jag kysst
ALLA SOM JAG INTE ORKAR SKRIVA NU

2014-05-11

Ett riktigt bra inlägg

En riktigt bra film.



Ett riktigt bra band:

En riktigt bra hemlängtan. 
Längtar hem igen, bara.

Dit ska jag, bara veckor kvar. Veckor jag ska fylla med redigering, klippa och klistra. Samt klämma det sista ur Kalmarbubblan, femdagars kollektiv bland annat. I morgon börjar mitt sista projekt hos Lnu. Farmers racer fotogeniskt och spännande äre.



Annat jag vare med å gjort är det här! Jamal. (Albin Rossing)


Jamal Rossing filmades med en skapelse som går under namnet "Hjälmen".  Sista scenen filmades i dag.





Hej

2014-04-14

Hej bloggisen

Hej bloggisen

Köpt en ny kamera, är nöjd.

Har fått jobb på ST i sommar, är nöjd. 

Jobbar 12 timmar på midsommarafton, är nöjd. 

Mindre nöjd: Blogger komprimerar och lyckas på något vis misshandla bilden nedan brutalt, den blir väldigt mycket varmare och tappar svärta. Dåligt.

Gjorde ett test. Samma bild på två olika bloggar. Tumblr visar ganska precis som den ser ut i Photoshop, kommer lite lite extra svärta. http://mankelicken.tumblr.com/image/82719524948 
Facebook ska vi inte ens tala om, vilken misshandel. Digitala bilder har att jobba på. Skillnaden mellan olika skärmar är sanslös. Men i det stora hela ett värdsligt problem, ingen svälter pga färgstick och kontrastlöshet. 


Det är irriterande ändå. Fast bilden va fin, Julia och Albin och vår. 

Appropå Albin, vi snickrade ihop ett klipp i After Effects med inspiration (kopia av) True Detective. Väldigt överdrivet med splatter och effekter, men en god bit på väg mot något riktigt bra, de ä ju kul. Komprimerad bild även här. Mitt fel denna gång.

video



2014-03-31

Som det borde göras

Lathet är en folksjukdom. 

Som många folksjukdomar är man rädd att drabbas av dem. Lathet kommer smygande, det är bekvämare så.

Hatar det.

Som nu, ligger och skriver utan syfte. Bara för att latheten hindrar från att typ diska lite eller laga ordentlig mat. Som det borde göras. Faktiskt jobbat, det har jag ju. Men kreativt arbete är taskigt, mycket arbete ger lite. Inte som att resa stommar alls. Trist och knäckande, när man bara tittar på synliga resultat. 

Resa
Kalmar - Ystad - Malmö - Köpenhamn - Mjällby - Kalmar

Under den resan sett Ystad studios, rymdskepp, Svt Malmö, Robins, Ködbyn, botten av många glas, klasskamrater och produktionsbolag från insidan. 


På Way Creative hade de en Red1, två F5, en c100 och en 1d framme i studion samtidigt. Var än ögonen stannade stod nästa där tekniska underverk. Som sågarna i Sundsvall en gång i tiden. Det tog ett tag att smälta. Smälter fortfarande.

2014-03-18

Manusfabrikörn

Det är dagar där det finns mycket att göra, väldigt lite blir gjort. Ändå händer mycket.

Kommer att ägna sommaren åt att vara ledig en hel vecka, sen journalistera på Sundsvalls tidning hela sommaren. Planen är att efter det andas en vecka, ladda om och ladda bössan. Älgjakt. Förhoppningsvis kommer jag ta igen vad tre år i Kalmar gjort för tillgången på älgjakt. 

Överförde precis över en hisklig mängd pengar till en Christer, i utbyte får jag en hisklig mängd saker. En kamera som jag suktat efter, pryttlar och pinaler. Bra att ha.

Sålde ett andra rep från resan till Kiev. Nu går vi runt, slipper att lägga ut varenda krona själva för resan och boende. Kul för mig och Dan McGyver. 

TV-projektet är i antågande, eller i full gång. Både och på något vis, det är hur som i en ganska påfrestande fas. Ingen vet exakt vad de ska göra, mycket ångest över idéer och manus som inte blir vad man vill att de ska vara. 

Har skrivit ett manus om en typ med för mycket pengar, det är roligt. Tycker jag, just nu åtminstone. Får se om det håller när jag öppnar dokumentet i morgon igen. 

I övrigt är jag ganska pank, bara det.


Stannade för en bild. Det var vårsolen som värmde, hon hade promenerat från Riddargatan, satt sig ned en stund. Det gjorde hon rätt i. 

2014-03-11

Kief (som det utalas av ukrainare)

En vecka i Ukrainas huvudstad Kiev har gått, nu sitter jag på café Delux i Växjö och försöker skriva ner en artikel om ett gäng som med hjälp av scanners och lim ska sätta dit expresidenten och hans kumpaner. I Växjö är jag för att jag ville åka bil, några vänner skulle till Växjö med bil. Så jag åkte med för att åka bil. Och för att det här är en jefla bra café va. 

Torsdag: Vi hittade en bra nyhet i Kiev. Filmade, intevjuade och fotade. Massor av material, bra material. I vår iver att sälja mejlar vi varje redaktion vi kan komma på som till exempel SVT Nyheter. Vi glömmer bort att SVT-nyheterna inte köper något material från frilansare på ställen som är "oroliga". 

Måndag:  Rapport sänder ett inslag när de har varit på samma ställe. Gjort ett riktigt dåligt inslag med dålig ljud och tråkiga bilder. Inget djup, i princip bara filmat av och skickat hem.

Vi får skylla oss själva, vi visste att de inte kan köpa inslag av frilansare. Ändå försökte vi, SVT förstod att de var en bra grej och tackade för tipset. Nu är vi snuvade på nyheten - bottenlöst bittra över det. 

Men vi har sålt ett rep! Om Natalia som åkte till Kiev för två månader sedan, hon var med under skjutningarna. 
Gott


Mitt i vårt förtret i dag över den förlorade nyheten, kommer nyheten. Nils Horner har blivit skjuten i huvudet. SR har förlorat ett av sina starkaste kort. En märklig känsla. Först kommer rädslan, är journalistyrket verkligen värt livsfara på detta vis? 
Sen tänker jag på en artikel jag läste nyss, sex personer har dött under bygget av city-tunneln i Sthlm. För att bygga en tunnel kan folk alltså dö. Då riskerar jag gärna livet för journalistiken och det fria ordet.

Vila i fris Nils Horner.


2014-03-01

Raka rör i Skanör

Idéer, planer och projekt. Så luktar vardagen nu. Långt ifrån det konkreta legobyggandet där del A och del B ska bli del C. Nu ska så många trådar vävas samman, få en helhet som representerar verkligheten, i slutändan ska det kallas journalistik och göra världen bättre. 

Senaste veckan har bestått av telefon/mejl/telefon/mejl/sms/möte/telefon... Ett projekt planeras samtidigt som nästa ska uppfinnas och det tredje ska hållas rullande.

Funderar på att raka huvudet för att åtminstone frisyren ska vara enkel.

Här är ett projekt jag och fem medstuderande har i rullning just nu, Berätta!  Kolla det.


Bjäran som jag har knåpat ihop ett skivomslag till under hösten släpper detta omslag med tillhörande musik! I kväll i Ö-vik å imorgon i Sundsvall Pipeline. GÅ DIT KÖP SKIVAN.

Jag fick skivan i handen för ett par veckor sedan. Riktigt märkligt att något som har knåpats så mycket på i min dator, plötsligt ligger på bordet och är tjockt, har en struktur och lukt. Det har varit hiskerligt kul att göra. Ett välkommet sidoprojekt när kandidatuppsatsen var trist.

TV4 intervjuade Bjäran, gött
De vinner även priser på löpande band. Årets nykomling på Umeå folkmusikfestival nu sist. Köng!
Sen har de jädrans fin merch nu, spännande att förbereda för trycksaker. Det hade jag aldrig gjort förr, svåraste var att få svart svart fast med färg så det blev svart med jättesvart. Krångligt om man aldrig gjort de förr, det löste sig! Titta så fin å glad Pettan blev.


En fin hemsida har också hunnits med, köng de. Den fick jag hjälp med av min vän Marco.
Kolla här:  http://bjaran.se/



Om Kiev en annan gång. Typ på måndag. 


2014-02-06

Dansa på frusen betong

Filmaredagen gick sehr gut. Vår dansare, Gabriella, var fantastiskt duktig, en 17-årig naturbegåvning framför en kamera. Inte vilse en sekund. Trots att vi yrade omkring. Trots att vi gav direktiv utan att veta ett dugg om balett. Trots -3° i luften. Hon dansade  i trikå med tunna balettskor på ett halt och kallt betonggolv i två timmar. Stackarn

Malin var med å fotade LÄNK
Resultatet då? Ja, vi fick inte allt vi vill ha på bild, det var för kallt helt enkelt. Men det vi fick var bra, ljussättningen var där, utsnitten. Får se om vi laddar upp den så småningom. Du vet prestationsångesten måste lägga sig osv... 

Testskjutning









Bilden säger: Tina poserar för Felicia som testskjuter kameran och min tejprulle ligger och skräpar. Det är teamet bakom de, gött gäng serru.

2014-01-28

Dan före filmaredan



Mitt i slutet av planering och förproduktion på ett litet sidoprojekt, det är svårt att översätta alla tankar och bilder som finns i huvudet till handling och verklighet. Ibland kommer uppgivenheten över en som en kall våg, full av vassa isklumpar. Sen tar man nya tag och det känns bra. Sen kalldusch. Sen hoppfullt. Sen isvak. OSV tills man är helt färdig på alla sätt å vis.

Hur som, imorgon är det skarpt läge. Stora filmaredagen™.

Maninismen då. Den förknippades hårt till att vara ett motstånd till feminismen. NEJ. Det är inte min tanke alls. Tanken var att pusha män att sluta hålla tönthårt på manliga saker och skräckavstånd till allt som kan anses kvinnligt.

Nu yppar jag inte ett ord till om denna ism innan jag hunnit diskutera den fysiskt.


Nedan ser du hur man ser ut när man gör förproduktion. Nu så nervig att det skrivs listor. Händer annars kvällen innan långa resor och vid älgjaktspremiär.

Bild från @alvafelicia
För övrigt:  Hamstern Börje bor på Ängö.

2014-01-25

Med-lemmar

Maninismens medlemmar heter med-lemmar, fantastiskt kul.

I övrigt går utvecklingen går sådär, alltså inte alls. Synd men inte så förvånande, jag har ju inte gjort nåt åt det.

Igår kom hemifrån-folk som bor i krokarna på middag tillsammans med andra vänner i Kalmarbubblan. Sex stolta unga människor åt paj, pratade barnafödande och om Gudrun Schyman. Var det män runt bordet? Ja, en med mustasch satt där mätt som en mansgris bland fem från "den andra sidan". Så långt ifrån mansmiddag man kan komma helt enkelt. Det är så maninismen kanske funkar, kön är ingen motsättning i sig.

Tänker igenom vad det var för en middag, analyserar smått vad som hände, summerar och lägger på minnet. Sen är då min tanke att dra ihop till en mansmiddag, jämföra vad vi kommer få ut av den. Vad vi pratar om och hur den går till helt enkelt. Sen blir det en spännande final där vi blandar honor och hanar 50/50. Spänningen, vad ska  avslöjas? En masse.




2014-01-24

Killar kan

Om fem timmar ska jag upp, sen promenera en lång bit för att gå ut i en skog och filma bilder så snygga att (ingen bra liknelse på lager). Heja oss, Albin å Ellen!

Det kommer vara kallt. Kommer inte vilja kliva upp. Du vet, kliva upp-grejen. Heja mig. 

Såg Fittstim (2) i dag och bestämde mig för att jag ska meddela män att vi kan göra vad vi vill, genom att göra just det. Vi ska inte bara lämna de sviniga privilegier vi med snopp haft i generationer, vi ska även kunna kalasa på de "kvinnliga".

Nu ska jag sms någon lämplig och bekräfta att vi tar upp "maninismen" (arbetsnamn), för jämställdhet. Diskutera fram något vettigt att göra, bjuda in till mansmiddag. Blogga om det som om jag var från Matfors.

Fuckload to do.






Så! Jag skrev en svårare text om det här nedan, skittråkig. Lite wannabe svår. Men som vanligt pratade jag mer än jag gjorde. Tills jag vände, gjorde ett lätt å kort inlägg och sen lät mitt gamla stå kvar, som en gravsten.

//MAGNUS


Gamla texten:

Har hört att om man dör av syrebrist, är det sista som man upplever en eufori. Vem man har frågat är lite svårt att veta, men gissar på att någon med vit rock ägnat mycket tid åt att konstatera det.

En annan sak som jag hört är att innan en dör av kyla, känner man sig varm, överhettad.

Tror att det är vad som händer här på bloggfan.

Lite sprattlande på slutet.

Så såg jag Fittstim i kväll.

Sen tänker jag på det. 

Och tar upp en gammal tanke om det manliga/kvinliga inom 
bloggande. Typ det jag försöker säga här: http://mankelicken.blogspot.se/2012/12/blogg-om-bloggare.html

Sen tänker jag som vanligt på varför jag har blogg. Sen tänker jag på varför jag inte skulle ha blogg. Sen tänker jag på att det kanske skulle vara en poäng i att spö skiten ur alla dessa värdelösa bloggare som skriver alldeles för långt om tråkiga saker. Som jag.



2014-01-14

En tjockis

En tjock text om en tjock bok, skriven av en lagom tjock kille. 

Kandidatuppsatsen är klar, om nio timmar ska den opponeras. Förhoppningsvis har vi gjort som det ska göras och ingen hittar något att säga om den lunta papper som jag å Dan har lagt ner våra själar i under hösten. 
Förhoppningsvis säger någon "Bra jobbat, ni har stavat fel på rörmokare på sidan 8" Sen hoppas jag att det blir tyst. Att det blir lite pinsamt när ingen har något att säga, mer än krystat beröm. 45 minuter opponering kan glida förbi.

Om någon säger "Nej, dåligt. Gör om." Så kan jag försöka lätta upp stämningen med en liten historia om en bok bland en massa böcker. 

Den femte veckan av uppsatsskrivande åker jag den långa färden till hembyn. I Stockholm har jag en timme att fördriva och driver därför in i Pocketshopen. Spatserandes runt bland drivorna hittar jag en tegelsten i pocketformat. Den ser lite tråkig ut, inte glatt Erlend Loeisk, utan mest bara tjock ut. Jag läste lite på baksidan och sen betalade jag och gick. Mitt i den period i mitt liv som varit så fullknökad av tjocka tråkiga böcker, köper jag en till. Tjock tråkig bok. Ångrar mig i samma sekund som kvittot når min hand. Känner tyngden av ryggsäcken, alla kapitlen av måsten som redan ligger där i. 

Nästan Iphonetjock
På en bänk satt jag och läste, förorden började jag med. Det ska man göra har jag fått höra, det är som att ställa in skärpan och få rätt inställning till det som läsas skall. 

Boken handlar om hur vi tänker, system 1 och system 2. System 1 är det som vi gör automatisk och på "instinkt", system 2 vill vi helst inte använda men när vi gör det är det när vi koncentrerar oss och löser typ matteproblem.

Allt du gör, hela tiden, alltid, jämt, ständigt, konstant och nu innefattar något av systemen. Alltså känner du igen dig i allt som boken handlar om. Den förklarar varför vi gör som vi gör, att vi är dummare än vi egentligen är. 

Målet med boken är att göra mig medveten om hur enkla jag är, om jag inte skärper mig. Hur lätt jag kan vilseledas och bli lurad. Författaren Daniel Kahneman (nobelprisvinnare - ekonomi) radar upp experiment, jag läser kanske ett par ord och svarar på en fråga, ofta väljer jag alternativ 1. Ungefär som en trollkarl som svara vilket kort jag tänker på i kortleken, berättar Daniel varför jag valde alternativ 1. Sen berättar han att jag är dum, för om jag tänker till, med det lata system 2, så skulle jag svarat rätt. Men jag är dum, berättar Daniel. Sen drar han exempel där andra gör bort sig, jag kan släppa mitt nederlag och dumhet för en stund. 

Nästa sida gör han det igen. Sen berättar han hur man får in mer pengar till kollekten. Hur vi tror att alla som är blyga och gillar ordning, troligen är bibliotekarier. Trots att de verkliga oddsen för det är så dåliga att trisslotter framstår som bankcheckar.

När jag kommit en bit i boken, märker jag hur det handlar om saker som jag känner igen. 

Läs, den är lättläst och roligare än 100åringen.
Det handlar om hur människors användande av det instinktiva system 1 utnyttjas. Det handlar plötsligt om bra precis det som jag flydde från när jag köpte boken. Precis det jag i samma veva skriver en uppsats om. Jag blir nyfiken och kollar om det möjligen kan vara så att jag läst något av denne Daniel tidigare, utan att tänkt på det.

Javisst, en av böckerna som ligger till grund för kandidatsuppsatsen, en bok jag plöjt sena nätter och långa dagar, pekar med hela handen på en man som heter Daniel K. En man som skriver om hur vi tänker.

Jag tänker att det kan inte vara en slump hur jag tänker. Att jag plockar upp den (på utsidan) tråkigaste boken i en hel affär full med böcker. 









2014-01-02

Inläggets rubrik

Vi skulle inte brytt oss om att tid fanns om tid inte innebar förändring.

Det är enklare att prata om saker som tid, än sånt som verkligen är på riktigt. Som vad man gör, vad gör jag. 

I dag var jag bakfull, i går var jag på nyårsfest. Borka spelade och jag tittade på dem och på folk,  pratade med några.  

Samtalsämnen:
     Dödsmetall och dess texter.
     Bad english, engelska med sundsvallsdialekt/melodi
     Det fina med att ha en mustasch

Sen var det nytt år, ännu ett tecken på förändring. 

Bakfull, sen nykter och rastlös. En biltur senare låg en bil i ett dike och jag ville smälta som ost, ätas upp och försvinna. 

Motorvärmaren på baklastaren var trasig och skruvades bort. Sen var jag rastlös hela kvällen. Kunde inte göra något, gick runt. Bloggade, vilket kan ses som det yttersta tecknet på understimulans. 

Nu längtar jag efter en strukturerad vardag. Träning, saker att göra. Den presskannan jag ska köpa. Sommaren.
foto: @nickelkickel

2013-12-02

Självnöjt, bra jobbat. Synd på skak

Att åka till Hultsfred och sova obekvämt är en sorts svensk klassiker. Vi var ett litet KÖNGprod-lag som körde en bränslesnål Renualt upp och in i höstlandet.

Tre intervjuer och två låtar spelade vi in under en lördag i november, klippet här nedan blev bäst av allt som blev väldigt bra.



We met tomorrow
Har jag sett/ fotat förr. Apbra för ett år sedan, ännu bättre nu.




Resten då?
Kanonbra, förutom en grej. En stabilisator i redigeringen var inte så bra. Intervjuerna har en tendens att göra en åksjuk, synd.

Linda Pira
Vi skulle göra en akustisk spelning med STOR och Linda Pira. Men Stor försvann (?), vilket han tydligen gjorde emellanåt. Linda var däremot kvar. Hon är häftig, om du inte såg dokumentärserien på SVT om henne, sök upp den och se den. Om inte kan du titta på hur hon och Salla löste det när Stor var på drift: http://www.youtube.com/watch?v=OogxQiOtr7I
Självnöjt konstateras att den slog tittarrekordet för vår hemsida, rekord är ju skönt att inneha. Heja oss.

Frej och Simon G
Allas dröm, två underfundiga smarta citatmaskiner som gillar att kasta pizza på folk. Det pissiga är att Frej inte länkade våran artikel och inspelning, utan valde att rippa (sno) filmen och credda lite försiktigt. Konstigt gjort, eller bra. Det spelar inte så stor roll för min del, 2600 ggr har den visats hos honom nu, det är bra.
Men det har som sagt hänt något med en stabilisator, man bli åksjuk av att se på det.
Frejs rip http://www.youtube.com/watch?v=oiM4UBgFMiU&feature=c4-overview&list=UUBv52PWv9bfJm_MZdRorCMA

Julia Vero 
Hon är bra, gjort en cover på The Mauer. Oss pratade hon mest med.
http://www.youtube.com/watch?v=wUfK9rv4bro

Vånna Inget
Småländskt punkband som spelar punk och gör ganska trista intervjuer.
http://www.youtube.com/watch?v=pWXEBq1f8bU

Gott jobb, vilket gäng då va


SLUT





2013-11-19

Supernaiv

Och nu! Lång text utan praktisk mening: Skönbloggiatur kallar jag det. 

Har sedan ett par veckor tillbaka haft lite åt det det där med tid. Hur den går och vad den är för något. Det började med att jag skulle göra ett radioinslag där jag byggde en tidsmaskin. Övertron på mig själv har nog aldrig varit större.

När man ska bygga något är ofta att veta vad det ska bli när det är klart. En tidsmaskin! skrek jag och började skissa på en strömlinjeformad raket som sköts ut i 

Första problemet. Var är tiden? Det visste jag inte, släppte det och gick vidare, alla problem kan inte lösas med en gång. Kände att det borde finnas en bättre ände att starta i. En mer konkret ände.

En maskin som ska resa måste ha en väg. Det kändes som en självklar början, ska det vara ett tågliknande koncept måste det göras spår. Ska den resa genom luften bör den ha vingar. Så vilken väg tar tiden. Hur tar jag tag i den och bryter mig fram genom den som en skogsmaskin mellan granarna och ett tåg på rälsen. 

Någonstans här började min övertro på mig själv mer neutraliseras och landa i mer dödlig och gemen övertro. Någon måste veta detta. Mot böckerna och internet. Wikipedia inleder såhär om tid: "Tid är fundamentalt för vår tillvaro och är svår att beskriva." Tack Wikipedia

Men "Wikipedia kan man ju inte lita på", som 90-tallist tog jag till pod. Institutet har gjort ett program som handlar om tid. Jag är under tiden hemma i byn och plöjer samtidigt som jag lyssnar på poden- där de vänder och vrider på vad tiden är. Inget verkar vara enkelt.

I slutet av programmet efter mycket om och men konstaterar en väldigt bildad man ungefär att "en fysisk verklighet som tillåter resor i tiden är sjuk" 

Det ska alltså inte gå att resa i tiden. Jag litar på mannen som sa det, han har lagt mycket tid på tid.

Tidsmaskinsbygget är bara att ge upp. Känslan av att kunna greppa vad tid är känns också meningslös. Tid får vara tid och det är bra så, man kan se index på tid genom att saker förändras. Visare flyttas, stenar slipas.

Så jag plöjde. Det tog tid och gjorde tydlig förändring. Tilta för tilta, minut för minut.


Ständigt lästips: Naiv Super av Erlend Loe. 

2013-10-23

Sikta om

De flesta vet väl vad som hänt.

Det var ett helvete att inte veta var han var. Det var ett helvete att inte veta hur han mådde. Att sitta 80-90 mil bort var ett helvete när man visste att andra sprang i skogen och letade. Att inte kunna göra ett skit åt någonting var ett helvete.

Här långt borta var det räddningen att hela tiden få veta vad som händer via förstahands-info. Det har varit värt otroligt mycket. Att slippa lösryckta rykten via avvägar via en grannes kompis. Att slippa fundera och fantisera, det dämpade oron massvis. Tackar Madde och hela familjen för att ni orkade berätta, alla sms och samtal. Fantastiskt starkt av er, genom allt. Ingen aning om någon av er läser här, tack igen hur som.

Nu, när de positiva beskeden har avlöst varandra kan man andas igen. Å det är skönt.
Läser igenom dagboken, alla de scenarion som hamnade där de första dagarna. Jag kan stryka de värsta, sparar det sista och bästa. Tror på det.

Man blir sjuk av att någon nära är sjuk, har märkt det förut och det blev väldigt tydligt nu. Helt plötsligt kan man inte göra skoluppgifter, att öppna en bok känns värdelöst.
Tack och lov är det likadant när de positiva beskeden trillar in, att höra alla framsteg ger mycket. Oron klingar av, blicken siktar framåt och allt blir lättare.

Snart släpper vi en hund, bastar i Bjässjön och tar en kall på nedersta laven. Bara frågan om tid, inget annat.

Men, du skulle aldrig skulle tagit av dig det där halsbandet.


2013-09-09

En om älgen

Nu, just nu smyger sig paniken på bakifrån. Jag har levt i en parallell verklighet i en stuga. Utom mobiltäckningens länk till samtiden. Kommunikationen har mest gått via 155mhz och meningarna avslutas med .kom. Jag som borde ha lyssnat på föreläsning och verkligen läst en bok om samhällsvetenskapliga metoder.

Foto: Madeleine Dahlin, https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151818439458604&set=a.10150502350053604.394037.709763603&type=1&theater


Istället har jag läst marken efter spåren. Lyssnat på skogen efter trampen och stegen. De där kvistarna som knäcks en bit bort, närmar sig och hörs tydligare. Det kommer från sydväst, hunden måste ha vänt om och hittat älg trots allt. Nu skäller den också, upptag. Där, nere i svackan på stigen bör den komma som det låter, jag måste flytta mig, ser jag den än?, var är hunden. Tusen planer smids och tusen tankar tänks. Fokus är äckligt totalt, allt är under kontroll och analys. Ögonen spanar efter älgen, letar kvista på marken att inte trampa på, kollar efter hunden och letar ett läge med mindre grenar och öppnare sikt. Ingen kalv är med. Siktet sätter en röd prick mitt i bogen. Allt stämmer nu.

Adrenalinet täpper till alla onödiga sinnen, stänger ute 130 decibel knall. Bedövar axeln för 13 joule rekyl. 

Vet inget annat som kan ge den här känslan. En lång väntan på det rätta tillfället, det rätta djuret på det rätta stället. Plötsligt händer det och kroppen visar att det finns en nivå som regeras av agerande och utesluter långdraget funderande. 




2013-09-01

En om hösten

Drygt 80 mil söder om Västanbäck sitter jag, dagen innan första måndagen i september. Micke Jägare ringde och påminde lite extra om det nyss. Men det finns hopp, tisdag onsdag är föreläsningar här i skolgångsstaden. Sen! Dagar som avsatts för att läsa två böcker kommer jag att spendera på spänn på en stubbe, sten, pall eller torn.

Det inte kommer ta lång tid innan jag är rätt less på stubben, stenen, pallen eller tornet. Ett knak, ett hundskall räcker. Sen finns det inget ställe i världen jag hellre vill vara på i just den stunden. Det är magiskt.


Nu, när du upptäckt spottloskan i den vackra bilden kanske du vill läsa istället, kung. Tänkte skriva lite till.

Eller nä, det tänkte jag nog inte, synd.  Eller jo, apropå jakt. ST skrev ett reportage om björnjakt med WebbTV osv. Jobbigt att som reporter vara så bunden till en vinkel att den inte gick att släppa. Den "spännande björnjakten" blev inte spännande, den blev lite pinsamt uppvinklad.

Hej

2013-08-02

En om helgen

Släktband är märkliga, vi ses inte så ofta. Ringer inte sådär ibland, ändå är man så sammankopplade. Man känner alla på ett plan. Sen händer det mycket med människor under ett år att man får omvärdera sin syn på de man tror sig känna. Eller ännu mer att visa att man inte är den många ser en som. 

"Kan du sånt!" är enligt mig alltid bättre än cyniska "kan du det där?" när någon visar nya egenskaper. 

Jag har en vän som heter Patrik. Han är min stora idol i att våga prova nya saker. Våga spendera pengar på något som man vill hålla på med. Inte stänga in sig i den ruta av det man gjort tidigare. Vidga sina vyer och våga. 

Det var en fin helg hur som, testade nytt som i eskimåsväng. Lyckades halvvägs. Första halvan av eskimåsväng är lätt. 





2013-07-30

En om dagen sällan

Just nu ligger ett par TUSEN bilder i min dator som jag inte har tagit tag i att redigera och ladda upp, framkalla. Det vilar någon sorts förbannelse. Öppnar mappen och gör ett urval på vilka jag ska ha kvar. Sen redigerar jag kanske fem av 34 bilder. Ångrar mig, blir för noga. Känner mig blind för att det inte blir enhetligt eller kanske lite för enkelriktat. Ingen variation.

Någon borde kräva att jag ska göra det. Det måste matas ut massor av bilder nu. De gör ingen nytta som dolda klumpar av binär kod i min dator. JU. 

Där föddes "En om dagen-bloggandet"

Nu återupptar jag det. En om dagen. Utan prestige.



Denna vecka är jag slussman för Ring P1. Det går till så att jag svarar i mitt headset "Ring P1, välkommen till slussen"  Sen är det igång, vad som helst kan då hända.

Lars Kalas ringer och hatar Täppas, "Hur fan kan han vara med i radio" 
Britt vill fråga hur invandringen kan var så accepterad "Du vet själv hur de skjuter alla som inte håller med"
Någon är sjukt påläst om vindkraft. 
Två barn ringer in, de har tältat och ätit godis till frukost.
Anders vill lyfta det FAKTUM att USA styr oss med järnhand. 

Det är härligt att prata med så många olika personer.

En snabb intervju senare har vi sammanfattat vad den som ringde in ville, hur tydligt den talar och om det är något speciellt som är viktigt att veta. 

Såhär kan det se ut:

Ander Andersson
0755-235 432
Bromma
Äldrevård
--------------------------------
TYDLIG MEN TYP LITE FULL
"Hur kan vi inte satsa på äldreboende nu när det kommer så många 40-talister. Istället lägger vi pengar på att sälja ut vården" 

Namn, nummer och ämne sparas för ett tag. För att undvika att samma person är med jämt. Det där vet inte vi i slussen. Det är producenten som kollar det.

All text under strecket sparas INTE.

Det är hur som väldigt kul att slussa. Frågor?

Hej


  






2013-07-14

En om dagen, vissa dagar

En osäker prognos sa att det skulle produceras ett inlägg om dagen. Det blev lika lite av det som mitt bastubygge i källarn. All denna karaktär och självdisciplin.

Att bara ta tag och göra.
Jag läser en bok som heter Från Platon till kriget mot terrorismen. Den handlar om Platon och gänget nu till en början, om jag drar en snabb slutsats utifrån namnet kommer den sluta med kriget mot terrorismen. Bokens syfte är väl att förse läsaren med någon sorts översikt över vårat samhälles framväxt genom historien. Vem var Platon liksom.

Ja, alla gamla greker har kass kvinnosyn och slavar som en självklarhet som gemensam nämnare. Annars i stora drag:  Sokrates tyckte och tänkte. Sokrates lärde upp Platon i att tycka och tänka. Sokrates avrättades för att han tyckte och tänkte. Platon blev arg och lärde upp Aristoteles i att tycka och tänka.  Aristoteles lärde upp Alexander den store, som blev stor.  Cato hatade en stad i Marocko.


Nu är då tanken att jag alltså ska lära av dessa snubbar. Känner du doften av storhetsvansinne?

"Platon, Sokrates, Magnus och Aristoteles. Utan inbördes ordning. Man tävlar bara mot sig själv" - Tweet af mig



Hur som, i boken pratar de bland annat om vad som skiljer den fria mannen  (läs en människa värd vatten) från, ja resten. Det finns en klar hint om att självdisciplin är grejen. Jag håller med. Självdisciplin är avundsvärt om man vill få saker gjorda. Oavsett.

Nu ska jag göra tusen sit-ups.

ha.







2013-07-08

En om dagen IIII

Ensilage är gräs, plast, diesel, halvnakna män och sommar. 



Nä, det är gräs som hackas upp i små små bitar. Sen lägger man det i t.ex en silo. Tar bort all luft. Sen tar man av sig tröjan och spänner sig så fort det kommer en kamera. Sen ser man till att det bildas mjölksyra, att gräset får ligga och jäsa helt syrefritt. Sen blire som surkål fast på gräs och då heter det ensilage. Isch.