Läses .: Alla problem löstes för 2000 år sedan - men På Spåret har förstört allt

Det är sommar. Sjön ligger blank när jag tar ett fast grepp om dina axlar. Böjer mig över till dig och skriker orden långsamt och högt, på nära håll med ögonkontakt, stavelse för stavelse. Pelle Ljungbergskt om du förstår referensen. (Som en arg gympalärare som gillar manlighet, country och boxning)

- Allt det här är På Spårets fel. Jag har i små och bekanta sammanhang börjat kalla mig för stoiker. Det är lite problematiskt att kalla sig det. Stoiker alltså. Bara i en av First Aid Kits senaste låtar sjunger de om någon som ser stoisk ut i ett regn. Sån är bilden av en stoiker, jämnmod, känslokall och lite heroisk. Det är fel, det är inte stoicism.

Flämtande vrider jag huvudet åt sidan och torkar mustaschen mot överarmen. Jag tittar ner. Höjer rösten på nytt. Lutar min kroppsvikt mot händerna som håller dina axlar. Du håller mot. Båten vickar lite.

- Det är fel. Jag har inte blivit känslokall och heroisk, utan stoiker. Eller försöker bli stoiker och det är varken känslokallt eller likgiltigt, jag är uppfylld och lugn. Är lugnare. Men en liten aning arg också.

Nu sänker jag rösten och släpper dina axlar. Min vänsterhand stryker längs din arm, det frasar från mina nariga händer i din fleece, jag tar din din hand, håller den. Svarta sprickor längs pekfingrets sida som ligger på din handrygg.

- Det började med Platon i någon bok för länge sen. Det är exakt här som På Spåret förstört allt. Jag och många med mig tror eller trodde att det viktiga med Platon är när han föddes, var han föddes, vem som kom före och efter. Ja allt som kan vara ett svar i På Spåret. Det är korkat, jag vill pungsparka Kristian Luuk för det är så dumt.

Jag släpper dig, tar tag i årorna och ror. Jag gestikulerar med vänsterhanden hur jag drar i nödbromsen på sex poäng. Gesten gör att jag ror ojämt i roddbåten, vi glider ur kurs lite. Jag släpper uppgivet årorna, låter båten glida och stirrar dig stint i ögonen, höjer rösten och fortsätter.

- Det har blivit helt uppenbart att Platons födelsedag inte spelar någon roll. Om jag inte är med i På Spåret. Alla faktafrågor med facit kan alla med internet i fickan söka svaret på snabbare och säkrare än killgissningarna från dressinen.

Jag greppar årorna och tar ett par bestämda årtag med lite för mycket kraft. Vattnen virvlar kring årorna, det knakar i årklykorna.

- Jag är rätt säker på att alla tävlande i På Spåret har varit sjukskrivna för utmattning någon gång. Tror inte du det? De är ju sån prestige i kunskap i fakta. Sån press. Så dum press. Min svärfar brukar säga att du kan läsa Marx Kapitalismen och skryta om det, att du läst den. Men det är bättre att läsa Kalle Anka och förstå, kapitalismen.

- Jag har mått lite dåligt över att inte vara jättebra på På Spåret. Inte nu längre, tack vare stoicismen. Jag har legat vaken och oroat mig över krig, inte nu längre. Oroat mig för räntan, hälsan, framtiden, miljön, klimatet, relationer, döden, vikten, prestationen, kunskapen, orden. Men inte nu längre.

- Alltså jag är inte likgiltig, inte känslokall, bara en trygghet i att ha en praktisk filosofi att hantera livet med. Verktyg. Jag har mekat med känslor hela livet, med verktyg lika användbara som stenyxor. Stenålders.

Jag tittar ut över sjön. Kliar min skäggstubb, rätar glasögonen och petar upp kepsen i en rörelse.

- Jag brukar ha polisonger ibland. Det krävs lite mod att ha polisonger men är en bra övning i att strunta i att ägna sig åt att själv tänka på vad andra tycker än vad en själv tycker. I flera tusen år har stoiker gjort sånna praktiska övningar. Öva sina känslor. Tränat sina reaktioner.

Jag börjar sjunga.

- Rolihlahla Mandela, freedom is in your hand. Say goodbye to apartheid, in this land South Africa.

Du hör att texten är lite fel men du vill inte påpeka det. För du vet att jag bara lär mig andemeningarna av sångtexter, inte bokstavliga meningar. En svaghet i körsång. Rätt melodi, fel text. Som när jag var barn och uttalade garderob som gabberob. Andemening. Jag fortsätter lite mer förvirrat dra lösa strån ur minnet.

- Vet du varför Mandela inte var bitter? Han läste en bok om stoicism om och om igen. Självbetraktelser av Marcus Aurelius. Eller det är i alla fall skrönan att han läste den. Det har ingen av mina Mandelaälskare till släktingar berättat, dom har fokuserat på fakta i frågan. Och sångerna.

- Kallduscha kan man också göra. Det gör jag för att öva min hjärna att hålla sig lugn när kroppen, det undermedvetna, vanan, vill ta över.

Jag reser mig i båten och vi byter plats. Det vinglar.

- Tänk att kunna dela in allt man oroar sig för i sånt man kan kontrollera och inte kontrollera. Räntan kan jag inte kontrollera, så det kan jag ju inte oroa mig för, bara acceptera.

På Youtube kan du kolla på Daily Stoic. Jag länkar här.

Jag prenumrerar på deras dagliga mejl med praktiska råd från filosofin, det är det bästa mejlet, det är gratis.

2023 blir stoikernas år för vad som än händer och hur vi än påverkas kan vi, om vi är friska och har övat, alltid styra hur vi reagerar när allt tycks gå åt skogen.

AMOR FATI