2023-01-25

Alla problem löstes för 2000 år sedan - men På Spåret har förstört allt

Det är sommar. Sjön ligger blank när jag tar ett fast grepp om dina axlar. Böjer mig över till dig och skriker orden långsamt och högt, på nära håll med ögonkontakt, stavelse för stavelse. Pelle Ljungbergskt om du förstår referensen. (Som en arg gympalärare som gillar manlighet, country och boxning)

- Allt det här är På Spårets fel. Jag har i små och bekanta sammanhang börjat kalla mig för stoiker. Det är lite problematiskt att kalla sig det. Stoiker alltså. Bara i en av First Aid Kits senaste låtar sjunger de om någon som ser stoisk ut i ett regn. Sån är bilden av en stoiker, jämnmod, känslokall och lite heroisk. Det är fel, det är inte stoicism.

Flämtande vrider jag huvudet åt sidan och torkar mustaschen mot överarmen. Jag tittar ner. Höjer rösten på nytt. Lutar min kroppsvikt mot händerna som håller dina axlar. Du håller mot. Båten vickar lite. 

- Det är fel. Jag har inte blivit känslokall och heroisk, utan stoiker. Eller försöker bli stoiker och det är varken känslokallt eller likgiltigt, jag är uppfylld och lugn. Är lugnare. Men en liten aning arg också. 

Nu sänker jag rösten och släpper dina axlar. Min vänsterhand stryker längs din arm, det frasar från mina nariga händer i din fleece, jag tar din din hand, håller den. Svarta sprickor längs pekfingrets sida som ligger på din handrygg. 

- Det började med Platon i någon bok för länge sen. Det är exakt här som På Spåret förstört allt. Jag och många med mig tror eller trodde att det viktiga med Platon är när han föddes, var han föddes, vem som kom före och efter. Ja allt som kan vara ett svar i På Spåret. Det är korkat, jag vill pungsparka Kristian Luuk för det är så dumt. 

Jag släpper dig, tar tag i årorna och ror. Jag gestikulerar med vänsterhanden hur jag drar i nödbromsen på sex poäng. Gesten gör att jag ror ojämt i roddbåten, vi glider ur kurs lite. Jag släpper uppgivet årorna, låter båten glida och stirrar dig stint i ögonen, höjer rösten och fortsätter. 

- Det har blivit helt uppenbart att  Platons födelsedag inte spelar någon roll. Om jag inte är med i På Spåret.  Alla faktafrågor med facit kan alla med internet i fickan söka svaret på snabbare och säkrare än killgissningarna från dressinen. 

Jag greppar årorna och tar ett par bestämda årtag med lite för mycket kraft. Vattnen virvlar kring årorna, det knakar i årklykorna.

- Jag är rätt säker på att alla tävlande i På Spåret har varit sjukskrivna för utmattning någon gång. Tror inte du det? De är ju sån prestige i kunskap i fakta.  Sån press. Så dum press. Min svärfar brukar säga att du kan läsa Marx Kapitalismen och skryta om det, att du läst den. Men det är bättre att läsa Kalle Anka och förstå, kapitalismen. 

- Jag har mått lite dåligt över att inte vara jättebra på På Spåret. Inte nu längre, tack vare stoicismen. Jag har legat vaken och oroat mig över krig, inte nu längre. Oroat mig för räntan, hälsan, framtiden, miljön, klimatet, relationer, döden, vikten, prestationen, kunskapen, orden. Men inte nu längre. 

- Alltså jag är inte likgiltig, inte känslokall, bara en trygghet i att ha en praktisk filosofi att hantera livet med. Verktyg. Jag har mekat med känslor hela livet, med verktyg lika användbara som stenyxor. Stenålders. 

Jag tittar ut över sjön. Kliar min skäggstubb, rätar glasögonen och petar upp kepsen i en rörelse. 

- Jag brukar ha polisonger ibland. Det krävs lite mod att ha polisonger men är en bra övning i att strunta i att ägna sig åt att själv tänka på vad andra tycker än vad en själv tycker. I flera tusen år har stoiker gjort sånna praktiska övningar. Öva sina känslor. Tränat sina reaktioner. 

Jag börjar sjunga. 

Jag reser mig i båten och vi byter plats. Det vinglar. 

- Tänk att kunna dela in allt man oroar sig för i sånt man kan kontrollera och inte kontrollera. Räntan kan jag inte kontrollera, så det kan jag ju inte oroa mig för, bara acceptera. 


 På Youtube kan du kolla på Daily Stoic. Jag länkar här.

 Jag prenumrerar på deras dagliga mejl med praktiska råd från filosofin, det är det bästa mejlet, det är gratis. 

2023 blir stoikernas år för vad som än händer och hur vi än påverkas kan vi, om vi är friska och har övat, alltid styra hur vi reagerar när allt tycks gå åt skogen. 

AMOR FATI


Testa få stoiska mejl:

https://dailystoic.com/email


Youtubekanalen jag kollar på fredagar 19.00

https://www.youtube.com/@DailyStoic


Rolihlahla Mandela, freedom is in your hand.

https://www.youtube.com/watch?v=Ovb6p7J5RBM



2023-01-04

Identitetsbuffén i livet

Har precis upptäckt att livet är en identitetsbuffé där vi själva väljer vem vi vill vara. 

En onsdag i mellandagarna var jag inbjuden att spela brädrollspel med ett par bekanta. Dungeons and Dragons. Jag gjorde min karaktärs identitet med tillhörande "karaktärsblad", som borde heta identitetsblad. På det bladet står min karaktärs egenskaper, dels i text men även i siffror i olika kategorier. Det bladet med påhittade egenskaper bestämmer hur min karaktär agerar och reagerar, vilket påverkar historiens utveckling. Den är en grund för mig att spela en roll, att anta en fiktiv identitet som styr min karaktär. Vänta nu, jag känner igen det här! Oj, vilket sammanträffande.  

Under julen har jag läst boken 1% metoden "Atomic habits" av James Clear. Inte bara läst faktiskt, jag har predikat den också. Läst om och lyssnat som ljudbok. Den är fantastisk. Jag läser om den igen nu. I ett kapitel berättar författaren om grundreglerna för att skapa goda och nya vanor. Det absolut grundläggande för att åstadkomma förändring är. Håll i dig nu! Jag tappade hakan. Grunden är din identitet, vad du anser dig vara och hur en sån person agerar och reagerar. Om du börjar med din identitet kommer du lättare förändra dina vanor, din karaktär. 

Ett bra exempel:
Två som vill sluta röka erbjuds en cigarett. Den första svarar: "nej tack, jag försöker sluta" och den andra "nej tack, jag röker inte". 
Den första har en identitet som rökare som försöker sluta. Den andra har ändrat sin identitet till att vara en person som inte röker, och agerar utifrån hur en person som inte röker skulle agera. 


Det är så omvälvande syn på ens egna identitet. Kan jag välja den? Är det en buffé?! Jag blir nästan arg att jag inte förstått det tidigare. Jag sitter med pennan i mitt livs rollspel. Jag skapar en identitet som jag kan göra val utifrån, bygga min karaktär på. Jag ser plötsligt vilka som skrivit saker i mitt karaktärsblad. Saker som borde suddas, som inte stämmer med den jag vill vara. 

I rollspelet är jag en munk av hobsläkte som heter Levaxin Ballator. Det finns fyra A4 med information om Levaxins liv, bakgrund, filosofi, personlighet. Bra och dåliga saker. 

I verkliga livets rollspel har jag inget fysiskt blad, det borde jag ha. Vissa saker ska suddas ut, andra skrivas in. Det är ju fritt fram att se sig som något annat än det man trott sig vara. 


Jag kan varmt rekommendera rollspel och boken 1% metoden. Bokens intro är rätt trökigt, intressant men inget att läsa om flera gånger. Senare kapitel med mer handfasta råd är bättre, intressanta, handfasta och givande. Sånt som krävs att läsas om, förstås och implementeras.