Supernaiv

Och nu! Lång text utan praktisk mening: Skönbloggiatur kallar jag det. 

Har sedan ett par veckor tillbaka haft lite åt det det där med tid. Hur den går och vad den är för något. Det började med att jag skulle göra ett radioinslag där jag byggde en tidsmaskin. Övertron på mig själv har nog aldrig varit större.

När man ska bygga något är ofta att veta vad det ska bli när det är klart. En tidsmaskin! skrek jag och började skissa på en strömlinjeformad raket som sköts ut i 

Första problemet. Var är tiden? Det visste jag inte, släppte det och gick vidare, alla problem kan inte lösas med en gång. Kände att det borde finnas en bättre ände att starta i. En mer konkret ände.

En maskin som ska resa måste ha en väg. Det kändes som en självklar början, ska det vara ett tågliknande koncept måste det göras spår. Ska den resa genom luften bör den ha vingar. Så vilken väg tar tiden. Hur tar jag tag i den och bryter mig fram genom den som en skogsmaskin mellan granarna och ett tåg på rälsen. 

Någonstans här började min övertro på mig själv mer neutraliseras och landa i mer dödlig och gemen övertro. Någon måste veta detta. Mot böckerna och internet. Wikipedia inleder såhär om tid: "Tid är fundamentalt för vår tillvaro och är svår att beskriva." Tack Wikipedia

Men "Wikipedia kan man ju inte lita på", som 90-tallist tog jag till pod. Institutet har gjort ett program som handlar om tid. Jag är under tiden hemma i byn och plöjer samtidigt som jag lyssnar på poden- där de vänder och vrider på vad tiden är. Inget verkar vara enkelt.

I slutet av programmet efter mycket om och men konstaterar en väldigt bildad man ungefär att "en fysisk verklighet som tillåter resor i tiden är sjuk" 

Det ska alltså inte gå att resa i tiden. Jag litar på mannen som sa det, han har lagt mycket tid på tid.

Tidsmaskinsbygget är bara att ge upp. Känslan av att kunna greppa vad tid är känns också meningslös. Tid får vara tid och det är bra så, man kan se index på tid genom att saker förändras. Visare flyttas, stenar slipas.

Så jag plöjde. Det tog tid och gjorde tydlig förändring. Tilta för tilta, minut för minut.

Ständigt lästips: Naiv Super av Erlend Loe.