Det här är min blogg, det finns många som den. Men den här är min.

Det finns tid, den går och det kan vi ju inte göra mycket åt. Jag har rest tillbaka i tiden i dag.

Sen i oktober 2010 har Per Magnus Jakobsson bloggat. Det är inte någon sorts jubileum eller rekord. Det är bara tid som gått sen ett konto skapades och texter började publiceras. Jag har läst mina första inlägg, bloggens spädbarnsstadie, och konstaterar att jag var bra som spädbarn. Just då hade jag inget liv att tala om, utan fick lunka omkring i mitt inre som en vilsen liten poet.

Det fanns en ton av ambition i inläggen, ofta djupa tankar förklädda i lätta ord. Ändå minns jag hur rädd jag var i början. Att publicera ett inlägg var förenat med kallsvettningar och darrande manschetter. Att prata om min blogg fick mig att vilja sjunka genom jorden. Jag skämdes.

Nu hade jag tänkt mig att under två och ett halvt år av bloggande ska jag ha bestigit ångestens berg och kunna publicera hej vilt utan minsta knussel. Så är det inte alls.

Jag vill tacka den 19 åriga Magnus för vad han gjorde. Jag vill säga att du kan, kör på!

Allra första inlägget på Läses:

Fråga mig inte om det avslutande "Siesta !" vet inte var det kom ifrån, var nog trött.


Det andra inlägget på Läses

Jag har ingen aning om varför jag har tycker det är jobbigt att andra läser mina texter. Kanske är det en skada från alla betygsatta texter i skolan genom åren. Att min stavning eller meningsbyggnad ska granskas och skrattas åt. Att jag egentligen är en pajas som borde ge fan i att blogga.

Nu ska jag sörpla kaffe i verandan (jo, en äkta veranda kanske tambur) och fundera på om det är något mer jag vill skriva i denna bloggrevy.

Jävlar vad jag funderar/poserar och kniper om apelsinen.

Sörplat klart och ser att jag vill inte skriva mer om just detta, just nu. Då jag märker att det närmar sig en punkt där jag kan få tvivel och börja radera.

Ska bara avsluta med att uppmana alla som känner minsta sug att formulera sig att börja blogga, eller plita ner två meningar om livet just nu i en dagbok. Där kan man skriva allt, och slipper posera som på Facebook osv.

Publish and be damned

Magnus Jakobsson, Gårdtjärn (i Kalmar)