Jag sökte det mest på kul med en svag förhoppning, Journalist och Mediaproduktion. När jag efter ett par dagars datorfrånvaro loggar in i mitt sajberliv visar det sig att jag är antagen.
Jag har inte planerat för det här. Tror inte många fler än en hands fingrar vet om att jag sökt den linjen. Mycket möjligt att min egen mor inte ens vet. Jag vet inte. För i någon sorts tro-inte-att-du-är-nåt-Jante-känsla har jag inte basunerat ut mina kursansökningar. Troligt vis för att slippa erkänna att jag inte dög till att komma in. Men jag dög.
Så nu står jag här, två veckor innan kurstart. Med ett hemma i Gårdtjärn med fast anställning på ett grymt bra jobb och samtidigt intagen i borta Kalmar på en spännande linje. Jag känner mig kluven och rådvill.
Bob Hansson säger att inte säga nej är Sveriges största folksjukdom. Jag håller med och känner mig träffad när han säger så.
Man vill ju inte svika någon, någonsin.
Fan.
Man vill ju inte svika någon, någonsin.
Fan.
Vilken grej!
SvaraRaderaOm man går en utbildning MÅSTE man inte ägna sig åt det hela sitt resterande liv. Byggbranschen finns kvar om några år när du är klar, bondbranschen också, men frågan är om möjlighteten att studera är lika god om några år. Chansen kanske blir svår att ta när livet rullat på ett tag till. Man har ju trots allt oftast en drift att nysta in sig i en tillvaro som blir svårare och svårare att bryta, där man blir det där fina men kanske också kvävande
o u m b ä r l i g . Målet är att inte bli en bitter människa tycker jag.
Å andra sidan vill man ju ibland bara bevisa för nån eller sig själv att, som du säger, man DÖG. Då är det ju klart.
Om dessa visdomsord är för pretto kan du ta en megafon och göra som Grynet,minns du henne? och - skrika VÄLJ SJÄÄLV!!!! /elin
Jag håller på Dej, hur du än gör!!
SvaraRaderaHåller med Elin om att man inte ska bli bitter, hur man än gör.
Det är lätt att vara efter-klok och tycka att:
- Varför gjorde jag så och inte si...
Eller, någon annan som tycker i efterskott att man skulle gjort annorlunda.
Kom ihåg då, att då du tog Ditt beslut var det rätt, DÅ, med de referenser och känslor som fanns då.
När man har facit i hand kan det te sig på ett annat sätt och då gäller det att inte glömma hur det kändes då man bestämde sig.
På så sätt kan man se tillbaka på sina beslut med glädje. / Marit
Känn i magen, kul går först - och ändå vet man ju aldrig förrän man kastat sig ut. Vägen dit.... jag stöder dej i ditt val! Det låter otroligt kul med Kalmar och utbildning. Jag våndas över att släppa ut ännu en son i världen. vill släppa taget och hålla kvar
SvaraRadera