Kulturkrock i badhus

I min ungdom åkte jag då och då till Timrå eller Sundsvall för att bada i badhus. Där fanns det lite regler, speciellt en. Ett brott mot denna regel fick badvakterna att gå i taket, bli sjövild, vissla i sin pipa och vråla rätt ut. Rykten gick om att barn fått råttsvans-piskningar i duschen, blivit utslängda från femmans trampolin och fått munnen sköld med klor för att ha brutit mot regeln.
För allt i världen fick ingen hänga på eller simma över flytlinorna. Alltså de färggalda flytande linor som delar upp bassängen i banor.

När jag i dagarna simmade i ett badhus i Kalmar såg jag två barn som satt gränsle över flytlinan. Ett flin bredde ut sig över mitt ansikte. Tror de att de kan göra så i ett badhus? Ha. Snart kommer badvakten med pipan och vrålet med tillrättavisningar om att: Sitta på linan det gör man bara inte! Jag simmade vidare, väntandes på att det ska hända.

Men inget hände. Vakten stod alldeles vid bassängkanten och glodde. Inte en enda hård blick på hennes ansikte, inte en min. Den sextioåriga tanten som simmat i banan bredvid mig bestämde sig för att byta bana, hon dök inte under flytlinan. Hon vräkte sig över. Vakten måste sett vad tanten gjorde, ändå ingen reaktion.

Kalmar har ett friare badhus. Jag är inte rädd för badvakterna här.