2014-03-11

Kief (som det utalas av ukrainare)

En vecka i Ukrainas huvudstad Kiev har gått, nu sitter jag på café Delux i Växjö och försöker skriva ner en artikel om ett gäng som med hjälp av scanners och lim ska sätta dit expresidenten och hans kumpaner. I Växjö är jag för att jag ville åka bil, några vänner skulle till Växjö med bil. Så jag åkte med för att åka bil. Och för att det här är en jefla bra café va. 

Torsdag: Vi hittade en bra nyhet i Kiev. Filmade, intevjuade och fotade. Massor av material, bra material. I vår iver att sälja mejlar vi varje redaktion vi kan komma på som till exempel SVT Nyheter. Vi glömmer bort att SVT-nyheterna inte köper något material från frilansare på ställen som är "oroliga". 

Måndag:  Rapport sänder ett inslag när de har varit på samma ställe. Gjort ett riktigt dåligt inslag med dålig ljud och tråkiga bilder. Inget djup, i princip bara filmat av och skickat hem.

Vi får skylla oss själva, vi visste att de inte kan köpa inslag av frilansare. Ändå försökte vi, SVT förstod att de var en bra grej och tackade för tipset. Nu är vi snuvade på nyheten - bottenlöst bittra över det. 

Men vi har sålt ett rep! Om Natalia som åkte till Kiev för två månader sedan, hon var med under skjutningarna. 
Gott


Mitt i vårt förtret i dag över den förlorade nyheten, kommer nyheten. Nils Horner har blivit skjuten i huvudet. SR har förlorat ett av sina starkaste kort. En märklig känsla. Först kommer rädslan, är journalistyrket verkligen värt livsfara på detta vis? 
Sen tänker jag på en artikel jag läste nyss, sex personer har dött under bygget av city-tunneln i Sthlm. För att bygga en tunnel kan folk alltså dö. Då riskerar jag gärna livet för journalistiken och det fria ordet.

Vila i fris Nils Horner.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar