2011-01-15

Straffa mig

Gick till frisören, ty man kan inte se ut hur som helst i håret.

Majoriteten av frisörerna är frisörskor, så även min frisör. Pratade så som man gör med frisörskor. Om krogen, utbildning, jobb och planer för framtiden. Mitt i kallpratet, när hon som bäst höll på att klippa i luggen, antydde jag att jag trodde att hon var cirkus 28-30år gammal. Hon fnissade, sanningen var att hon var 19. Den inre rösten i mig skrek; MAGNUS! Livets skola har ju lärt dig att inte gissa på kvinnors ålder, dumt gjort! Som tur var verkade hon inte bry sig över mitt snedsteg utan klippte vidare i min lugg.
Under tiden hon klippte vidare hade jag fullt shå med att lägga band på min vilja att förklara mig. - Det blir bara värre, var tyst och byt ämne, sa min inre röst. Så vi pratade om hus istället.
Vid slutet på klippningen håller hon på med de sista justeringarna. Plötsligt slant saxen, den klippte ett litet jack i mitt öra. Det sved och gjorde ont. Förfärad över detta bad hon om ursäkt och sa förlåt många gånger om. Jag log som en sol och nekade i sten till att jag märkt vad saxen gjort.
- Va? Klippte du mig i örat? Näääe jag kände ingenting jag, inte det minsta alls. Klipp igen du, jag har så stora öron ändå, hö hö.

Det svider än. Det kan jag gott ha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar