Praktikanten

Bössan

Sen 08:15 måndags morgon har jag tillbringat dagarna på Sveriges radio västernorrland.

Jag har sett fram emot det länge, göra något på riktigt och känna på verkligheten. Innan hade jag tänkt mig att jag skulle vara nervös och pirrig som en nygift första morgonen.

Måndag morgon var jag inte nervös, inte ens spänd. Jag gick till radiohuset, ringde på och gick in. Inget särskilt med det. Vilket störde mig, kändes som jag inte tog det på allvar.

"Ja, det var du som ska vara här på praktik, du kan sitta där. Så här loggar du in, här har du en mobiltelefon, här är ett paserkort. Digas kunde du redan, kolla in några webkurser, jag ska visa dig studion sen, kolla såhär bokar du bilar och bandare, vi tar HF-bilen i morgon."

Det var första dagen, och min främsta uppgift var att förstå mig på olika dataprogram.

Praktikanten

Sen blev det mer och mer, i dag åkte jag själv till Härnösand och bevakade en rättegång om webbvåldtäkt. Den pågick bakom lyckta dörrar, jag och resten av pressuppbådet fick snällt sitta utanför.

Då jag bildgooglat alla jag skulle kunna tänkas intervjua hade jag stenkoll på mina "byten". Nu var det bara att vänta. Vänta tills de satte foten utanför dörren.

Satte mig i en fåtölj, noga med att ha bra sikt mot dörren till rättssalen. Fikade och tyckte det var lite kyligt. Lyssnade noga på radion och funderade på hur det gick för de andra. Pratade med min passgranne Tv4 om betaband och Bambuser. Tristessen började göra sig påmind, påminde om att pass-tristessen som kommer där kring tisdag efter första måndagen i september.

Ett litet klick från dörren och adrenalinet rusade. Nä det var bara inbillning, "klick" Jo, nu! Jag reste mig, gjorde mig beredd. Tog upp bössan mot axeln och siktade.

Nä, ett sketet ombud... Inte lovligt.

Bloggmaskin

Nja, jag är inget av en bloggmaskin.

Men jag har gjort ett litet skådespel. Jag i alla roller.

"Bada aldrig Stampen ensam"

Bomparom

Först ska jag visa några grejer:

Intervju med Elin Ruth, jag sköter snacket och gör själva intervjun. Det var spännande för min del.  Ellen Christoffer och Peter filmade.  Redigera och ljussatte gjorde vi i grupp, mysigt. 

Hade inte blogspot.com varit så dååååååligt hade jag kunnat smygbäddat in klippet här, men det får bli en trist länk istället. 

Synd är att en lampa blev tokigt ställd, Elins kind ser hårig ut under intervjun. Inte snällt. För mycket ljus bakifrån lyfter kinden. Förlåt Elin.

Spegelvänd med C

Ovan nämnda Christoffer (och lite jag) skrev även en text på intervjun jag gjorde, för tidningen Östran. Jag fick cred, Jakobsson stavat med C. Det var kul ändå. 

Lämnat Gårdtjärn, nu åter i Kvastastan, här är gräsmattorna gröna och snöhögarna små. Går och tänker på vår. Fast nyper mig i armen, det står januari. 

Helikoptern fick stanna hemma, den gick ändå sönder en del i en ilsken takfläkt. Synd, nu saknar jag den lite.

Den 22 januari är jag uppe igen som praktikant på P4. Jag vet inte exakt vad jag ska göra än, eller jo. Radio ska jag göra. Och bo i en egen liten lägenhet ett par hundra meter från radiohuset. Där hade jag flyt, tack Olle och Andreas. 

I dag har jag tränat och upptäckt en förkylning som satt sig i halsen. Fixat nytt videoredigerningsprogram på min egna dator, väldigt förvirrande. Vissa saker är sjukt bra, andra. Nja... Ska klippa ihop lite fina bilder och testa nu medsamma. 

Mot förkylningen äter jag frukt. Ljuscitron

Bomparom, vad du läser läses. Hej!

The new deal

Det tog strax över två år att komma på ett syfte och en form. Nu är den här, jag har en idé om vad bloggen är till för. Bra!

VAD?

Jag bloggade för ett tag sedan om att börja "vardagsblogga", om hurvida det var en tjejgrej. Vad som krävdes för att det skulle vara ok som man.

Jämställdhet osv.

Jag är fortfarande osäker, men testar. Nu ska jag skriva om vad jag gjort. Behöver inte vara något speciellt tänker jag. Bara en revy över vad jag har för mig. Kanske kan någon hitta något intressant. Kanske blir det bara en fasad som inte stämmer med vem jag är. Kanske är det ett konstprojekt. Kanske kommer jag inte göra mer än ett vardagsinlägg? Vi får se hörrö.


Inlägg nummer ett

Först:
Nu känner jag att jag inte vill berätta om mitt nyårsfirande. Jag måste alltså välja något jag gjort i närtid.
OK.
Gärna något jag har en bild till.

Lyckan

På julafton fick min storasyster en liten radiostyrd helikopter och jag en målarlåda. Jag var väldigt nöjd med målarlådan, inte alls så. Men en radiostyrd helikopter. Avundsjukan visste gränser, gjorde sig ändå påmind. Hon är snäll min syster, alla fick köra. Testturen gjorde avundsjukan ännu större. Habegär växte.

Jag och min vän spädbarndoms, barndoms och nutidsvän Peter och hans far gick på norrländskt "verktygsamlar-manér" och strosade på Jula här om dagen. Peters far skulle ha läsglasögon. I kryssningen mellan hyllorna fastnade jag för en hög med lådor. Radisotyrda helikoptrar. Jag tog upp ett paket i händerna. Vägde det, synade det. Habegär. Det gick inte att lägga tillbaka lådan. 200 kronor är som hittat!, skrek min inre ekonom. Peter stod brevid mig, med händerna lika klistrade. Vi gick sen lyckliga ut från Jula. Med varsin radiostyrd helikopter. Läsglasögonen var slut.

Den är fantasktik. Sprider glädje, hoverar och blinkar.