Som det borde göras

Lathet är en folksjukdom. 

Som många folksjukdomar är man rädd att drabbas av dem. Lathet kommer smygande, det är bekvämare så.

Hatar det.

Som nu, ligger och skriver utan syfte. Bara för att latheten hindrar från att typ diska lite eller laga ordentlig mat. Som det borde göras. Faktiskt jobbat, det har jag ju. Men kreativt arbete är taskigt, mycket arbete ger lite. Inte som att resa stommar alls. Trist och knäckande, när man bara tittar på synliga resultat. 

Resa

Kalmar - Ystad - Malmö - Köpenhamn - Mjällby - Kalmar

Under den resan sett Ystad studios, rymdskepp, Svt Malmö, Robins, Ködbyn, botten av många glas, klasskamrater och produktionsbolag från insidan. 

På Way Creative hade de en Red1, två F5, en c100 och en 1d framme i studion samtidigt. Var än ögonen stannade stod nästa där tekniska underverk. Som sågarna i Sundsvall en gång i tiden. Det tog ett tag att smälta. Smälter fortfarande.

Manusfabrikörn

Det är dagar där det finns mycket att göra, väldigt lite blir gjort. Ändå händer mycket.

Kommer att ägna sommaren åt att vara ledig en hel vecka, sen journalistera på Sundsvalls tidning hela sommaren. Planen är att efter det andas en vecka, ladda om och ladda bössan. Älgjakt. Förhoppningsvis kommer jag ta igen vad tre år i Kalmar gjort för tillgången på älgjakt. 

Överförde precis över en hisklig mängd pengar till en Christer, i utbyte får jag en hisklig mängd saker. En kamera som jag suktat efter, pryttlar och pinaler. Bra att ha.

Sålde ett andra rep från resan till Kiev. Nu går vi runt, slipper att lägga ut varenda krona själva för resan och boende. Kul för mig och Dan McGyver. 

TV-projektet är i antågande, eller i full gång. Både och på något vis, det är hur som i en ganska påfrestande fas. Ingen vet exakt vad de ska göra, mycket ångest över idéer och manus som inte blir vad man vill att de ska vara. 

Har skrivit ett manus om en typ med för mycket pengar, det är roligt. Tycker jag, just nu åtminstone. Får se om det håller när jag öppnar dokumentet i morgon igen. 

I övrigt är jag ganska pank, bara det.

Stannade för en bild. Det var vårsolen som värmde, hon hade promenerat från Riddargatan, satt sig ned en stund. Det gjorde hon rätt i. 

Kief (som det utalas av ukrainare)

En vecka i Ukrainas huvudstad Kiev har gått, nu sitter jag på café Delux i Växjö och försöker skriva ner en artikel om ett gäng som med hjälp av scanners och lim ska sätta dit expresidenten och hans kumpaner. I Växjö är jag för att jag ville åka bil, några vänner skulle till Växjö med bil. Så jag åkte med för att åka bil. Och för att det här är en jefla bra café va. 

Torsdag: Vi hittade en bra nyhet i Kiev. Filmade, intevjuade och fotade. Massor av material, bra material. I vår iver att sälja mejlar vi varje redaktion vi kan komma på som till exempel SVT Nyheter. Vi glömmer bort att SVT-nyheterna inte köper något material från frilansare på ställen som är "oroliga". 

Måndag:  Rapport sänder ett inslag när de har varit på samma ställe. Gjort ett riktigt dåligt inslag med dålig ljud och tråkiga bilder. Inget djup, i princip bara filmat av och skickat hem.

Vi får skylla oss själva, vi visste att de inte kan köpa inslag av frilansare. Ändå försökte vi, SVT förstod att de var en bra grej och tackade för tipset. Nu är vi snuvade på nyheten - bottenlöst bittra över det. 

Men vi har sålt ett rep! Om Natalia som åkte till Kiev för två månader sedan, hon var med under skjutningarna. 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5805853

Gott

Mitt i vårt förtret i dag över den förlorade nyheten, kommer nyheten. Nils Horner har blivit skjuten i huvudet. SR har förlorat ett av sina starkaste kort. En märklig känsla. Först kommer rädslan, är journalistyrket verkligen värt livsfara på detta vis? 

Sen tänker jag på en artikel jag läste nyss, sex personer har dött under bygget av city-tunneln i Sthlm. För att bygga en tunnel kan folk alltså dö. Då riskerar jag gärna livet för journalistiken och det fria ordet.

Vila i fris Nils Horner.

Raka rör i Skanör

Idéer, planer och projekt. Så luktar vardagen nu. Långt ifrån det konkreta legobyggandet där del A och del B ska bli del C. Nu ska så många trådar vävas samman, få en helhet som representerar verkligheten, i slutändan ska det kallas journalistik och göra världen bättre. 

Senaste veckan har bestått av telefon/mejl/telefon/mejl/sms/möte/telefon... Ett projekt planeras samtidigt som nästa ska uppfinnas och det tredje ska hållas rullande.

Funderar på att raka huvudet för att åtminstone frisyren ska vara enkel.

Här är ett projekt jag och fem medstuderande har i rullning just nu, Berätta!  Kolla det.

https://www.facebook.com/beratta.sverige http://beratta.tumblr.com/

Bjäran som jag har knåpat ihop ett skivomslag till under hösten släpper detta omslag med tillhörande musik! I kväll i Ö-vik å imorgon i Sundsvall Pipeline. GÅ DIT KÖP SKIVAN.

Jag fick skivan i handen för ett par veckor sedan. Riktigt märkligt att något som har knåpats så mycket på i min dator, plötsligt ligger på bordet och är tjockt, har en struktur och lukt. Det har varit hiskerligt kul att göra. Ett välkommet sidoprojekt när kandidatuppsatsen var trist.

TV4 intervjuade Bjäran, gött

De vinner även priser på löpande band. Årets nykomling på Umeå folkmusikfestival nu sist. Köng!
Sen har de jädrans fin merch nu, spännande att förbereda för trycksaker. Det hade jag aldrig gjort förr, svåraste var att få svart svart fast med färg så det blev svart med jättesvart. Krångligt om man aldrig gjort de förr, det löste sig! Titta så fin å glad Pettan blev.

En fin hemsida har också hunnits med, köng de. Den fick jag hjälp med av min vän Marco.
Kolla här:  http://bjaran.se/

Om Kiev en annan gång. Typ på måndag.