En tjock text om en tjock bok, skriven av en lagom tjock kille.
Kandidatuppsatsen är klar, om nio timmar ska den opponeras. Förhoppningsvis har vi gjort som det ska göras och ingen hittar något att säga om den lunta papper som jag å Dan har lagt ner våra själar i under hösten.
Förhoppningsvis säger någon "Bra jobbat, ni har stavat fel på rörmokare på sidan 8" Sen hoppas jag att det blir tyst. Att det blir lite pinsamt när ingen har något att säga, mer än krystat beröm. 45 minuter opponering kan glida förbi.
Om någon säger "Nej, dåligt. Gör om." Så kan jag försöka lätta upp stämningen med en liten historia om en bok bland en massa böcker.
Den femte veckan av uppsatsskrivande åker jag den långa färden till hembyn. I Stockholm har jag en timme att fördriva och driver därför in i Pocketshopen. Spatserandes runt bland drivorna hittar jag en tegelsten i pocketformat. Den ser lite tråkig ut, inte glatt Erlend Loeisk, utan mest bara tjock ut. Jag läste lite på baksidan och sen betalade jag och gick. Mitt i den period i mitt liv som varit så fullknökad av tjocka tråkiga böcker, köper jag en till. Tjock tråkig bok. Ångrar mig i samma sekund som kvittot når min hand. Känner tyngden av ryggsäcken, alla kapitlen av måsten som redan ligger där i.
 |
| Nästan Iphonetjock |
På en bänk satt jag och läste, förorden började jag med. Det ska man göra har jag fått höra, det är som att ställa in skärpan och få rätt inställning till det som läsas skall.
Boken handlar om hur vi tänker, system 1 och system 2. System 1 är det som vi gör automatisk och på "instinkt", system 2 vill vi helst inte använda men när vi gör det är det när vi koncentrerar oss och löser typ matteproblem.
Allt du gör, hela tiden, alltid, jämt, ständigt, konstant och nu innefattar något av systemen. Alltså känner du igen dig i allt som boken handlar om. Den förklarar varför vi gör som vi gör, att vi är dummare än vi egentligen är.
Målet med boken är att göra mig medveten om hur enkla jag är, om jag inte skärper mig. Hur lätt jag kan vilseledas och bli lurad. Författaren
Daniel Kahneman (nobelprisvinnare - ekonomi) radar upp experiment, jag läser kanske ett par ord och svarar på en fråga, ofta väljer jag alternativ 1. Ungefär som en trollkarl som svara vilket kort jag tänker på i kortleken, berättar Daniel varför jag valde alternativ 1. Sen berättar han att jag är dum, för om jag tänker till, med det lata system 2, så skulle jag svarat rätt. Men jag är dum, berättar Daniel. Sen drar han exempel där andra gör bort sig, jag kan släppa mitt nederlag och dumhet för en stund.
Nästa sida gör han det igen. Sen berättar han hur man får in mer pengar till kollekten. Hur vi tror att alla som är blyga och gillar ordning, troligen är bibliotekarier. Trots att de verkliga oddsen för det är så dåliga att trisslotter framstår som bankcheckar.
När jag kommit en bit i boken, märker jag hur det handlar om saker som jag känner igen.
 |
| Läs, den är lättläst och roligare än 100åringen. |
Det handlar om hur människors användande av det instinktiva system 1 utnyttjas. Det handlar plötsligt om bra precis det som jag flydde från när jag köpte boken. Precis det jag i samma veva skriver en uppsats om. Jag blir nyfiken och kollar om det möjligen kan vara så att jag läst något av denne Daniel tidigare, utan att tänkt på det.
Javisst, en av böckerna som ligger till grund för kandidatsuppsatsen, en bok jag plöjt sena nätter och långa dagar, pekar med hela handen på en man som heter Daniel K. En man som skriver om hur vi tänker.
Jag tänker att det kan inte vara en slump hur jag tänker. Att jag plockar upp den (på utsidan) tråkigaste boken i en hel affär full med böcker.
.jpg)