Böcker Bilder Svammel

Vi passar på att ta en bild i profil, vet aldrig när man är så slank nästa gång.

Man kan, i somliga fall, ha en plan och en idé klar för sig. Man vet varenda steg och varenda detalj. Jag har sällan sådana planer. Jag ser mig själv som en imporvisatör med en plan mer i form av en riktning, på gott och ont. Ibland blir det yrt.

Jag trivs med att saker blir som de blir.

Jag har precis varit på resa med Martin och Emil. Dom är av samma sort; visst en plan kan vara bra, men knappast livsnödvändig att följa slaviskt. Den plan vi hade var mest en riktning, norr i lagom mängd så vi hinner tillbaka till den 28e, vore kul att åka till Byron Bay, resten blir som de blir. Och resultatet av den planen blev en fantastisk resa, anekdoter och historier i oändlighet och minnen för livet. Martin har, lingvistiskt, sammanfattat detaljrikare.

Vi har nog inte gjort den häftigaste resan eller att vi överträffade någon på det viset. Fast vi plöjde böcker. Det gjorde vi. Ohälsosamt mycket läsning blev det. Hur många böcker är egentligen ointressant, en bok kan ju vara allt från 100 till 1000 sidor. Så jag räknade ihop sidorna, 2597 sidor mig alena. Martin har nog en liknande skörd. Emil öppnade trevande, men i slutet så malde han böcker allt mer frenetiskt. Ska se om vi kan göra en total ihopräkning, vad nu vi ska med den till. Skryta med kanske.

Fast ärligt talat, läs en bok. Jag mår bra av böcker har jag märkt. Läs naiv. super. av Erlend Loe, det är en bok som jag gillar och därför har läst flera gånger. Den är inte värst vidare tjock, men naggande god ändock.
Fast en del mår kanske bättre av att klippa gräs, eller klappa en katt, vad vet jag egentligen . Jag mår inte bra av att klappa en katt för jag är allergisk mot katt, de vet jag. Hund är jag också allergisk mot, men det skiter jag i och klappar ändå, för jag gillar hundar.

Nu blir det bilder.


Flygplanet som vi flög med tog en paus i Singapore. Den såg ut att trivas.



Operahuset finns på riktigt.



Den tiggde om det.


Jag bor på landet och internet är ett räserinternet, därför orkar jag inte vräka upp bilder. Ha överseende med det, bilderna kommer komma. Titt som tett, förr eller senare. Just nu Senare.

Vi har det bra. Vi overlever

Sitter i Sydney igen. Sitter dar internet ar gratis, oster om eden.
Diversekvalitetstid.

Idagarna har vi overlevt ett fallskarmshopp, jag har diplom pa det "Skydiving Legend" star det pa det. Vi har aven overlevt ett besok pa en strippklubb, inget diplom pa det. Synd och syndigt. Vi klev in bara for att se hur det ar. Och det ar konstigt, osexigt och pengastinnt. Allt hanger ju pa pengar, inte som pa krogen annars, dar det hanger pa fylla, raggningskunskap och allman karisma, det ar bara pengar. Kanns plast. Men klart ska man jobba pa det vis som tjejerna gor maste de fa betalt, hoppas dom far sjukt bra betalt. Kanske paverkar det att jag precis last sista sidan pa Paolo Coelo's 11minuter, en bra bok som handlar om horan Maria. Da far man en bild av den sortens liv tjejerna som jobbar pa strippklubb och bordeller kan ha det. Om nu Paolo vet vad han pratar om. Det tror jag att han gor.

En sak till. Sitter man man i 26 grader Sydney och ser filmsnutt hemmifran med sno och stormar, ar hemlangtan inte det forsta kanslan som svallar over en. Inte alls, men den finns dar, varen ar ju fin. Det far man ha i tanken pa flyget.

Nu blire fika.

Vykort

Bilder. Kommer Bilder. Roliga och trakiga. Men bilder ska det komma iaf. Sa smaning om. Ska bara komma ihag sladden. Sen kommer det bilder.

Annars sa ar det en avslagen fredagskvall har i Surfers Paradise. Avslagen for min del iaf. Bara ta det lungt, fa ivag all vykort jag knapat ihop.
For fjorton vykort har jag skrivit, pa tok for manga. Men jag hamnar i en falla av vykorts skrivande. Jag tanker att en till till dom, men om jag skriver till dom sa borde jag skriva till dom. Och skriver jag till dom, sa borde jag verkligen skriva till dom. Och kommer dom hem till dom och ser att dom har fatt ett vykort av mig, medans dom inte har fatt ett vykort av mig. Da tanker jag att dom blir ledsen och tror att jag inte gillar dem lika mycket. Vilket inte ar sant. Sa da far man daligt samvete, skriver vykort till ALLA. Da tar det inte en lang tid sa blir man utbrand och kan inte gora nagot. Utbrand pa semestern!, na tack.
Darfor satter jag en grans nu. Bara fler vykort till Farmor och Morfar. Morfar ar den som for ovrigt leder vykortsracet, han har fatt tva.

Sa, nu ska jag skaffa frimarken och ga och posta.

Lagesrapport.

Efter typ 80 mil vag som tog 14 timmar i buss sa var vi i tisdags framme i Byron Bay. En lite mindre stad som mest bestar av backpackers, en fyr, butiker och en strand . Backpackers ar fran Sverige, inte endast men i hog grad. Det ar svenskar overallt har. Man kan inte saga vad som helst pa svenska, nagon i narheten eller den du pratar om kan forsta, sa man far vakta sin tunga. Annars kan det bli kaos med den.

Det trakiga ar att tillgangen pa internet ar sadar, det ar krangligt att lagga upp bilder fran kameran och ha en dator sa ostort att man hinner med allt man vill. Men lika glad, nastan, ar jag for det. For det ar inte for att sitta pa internet jag reste hit. Inte i forsta hand.

Martin har pa nagot vis mer tid till sadant, jag tror det har med att han ar aldre att gora. Tryck pa den bla texten sa kommer du till Martin kvalitets inlagg. DEN BLA TEXTEN. Den bla texten kan vara lila, aven.

Jag kan ju beratta att vi bor pa Main Beach Hostel, har bor det manga tyskar och svenskar samt en och annan Fransos eller Amerikan. Blandat. Men mest svenskar som vanligt. Trevliga svenskar bor det ocksa har, fran Jonkoping och Goteborg.

Vi har aven en svensk som vi kanner, Daniel, han forbarmade sig och larde oss hur man surfar. Kan inte tanka mig en battre surflarare. Han var grym puttade pa och tipsade. Tror han lag i vattnet i typ 3 timmar, konstant. Stackarn. Men det hjalpte for idag sa kan jag utan att ljuga saga att jag kan surfa. For jag kommer upp pa bradan, kan svanga en aning och det tycker jag ar nog for att saga att man kan.

Vi tre och tre andra svenskar, dom trevliga jag namde tidigare, har aven gjort en lite tur. Upp for ett berg, upp upp upp. Langs vagen gick vi forbi Australiens ostligaste punkt, vidare upp pa berget stod en fyr, den var fin. Utsikten var ocksa fin. Martin och Emil sag Amerika och hajjar samt senare en Krokodil. Besvikelsen var stor nar det framkom att det inte riktigt var amerika, utan mer riktningen mot amerika de sag. Annu storre besvikelse nar hajjarna visade sig vara delfiner och krokodilen en varan. Fast delfiner och varaner ar ju inte var dag man ser, sa de var inte ledsna lange. Sen traskade vi tillbaka glada i hagen.

Nu ska vi ata mat.

Hejda

Bondi Beach

Resande ar mina fotter. Jag ar i Australien mer precis i Sydney. Annu exaktare i Bondi Beach.




Har solbadar, vattenbadar och surfar man hela dagarna. Ratt bekvama sysselsattningar faktiskt. For att vara riktigt macho sa ska man surfa, dom coolaste surfar. Men att surfa ar svart. Sa vad gor alla macho-typer som inte kan surfa??? Jo dom leker i vagorna.

For sa ar det, stora tattuerade man trangs med tioariga snorungar. Bara for att kasta sig i eller forsoka mag-surfa pa en vag. For det mesta misslyckas man med det och mejas ner av vagen. Hejdlost forsar man da fram helt utan kontroll pa vad som ar upp eller ner, bara ett kaos av vatten och strommar omkring en. Sekunderna senare kommer man over ytan igen, just da ar det mer adrenalin an vatten omkring en. Man kanner sig macho, man har ju lyckats overleva en 3 meters vag. Sa leker man i vattnet hela dagen barn och manliga man i en salig rora. Mycket kul.

Vagor ar speciella, for inte bara vatten gar i vagor, allt gar i vagor. Som livet. Kanske ar det bra terapi att slanga sig i vagor och bejaka barnet inom en, eller se det som en ovning for livets vagor. Helt plotslig ar allt kaos man vet inget och har ingen koll, men det reder ut sig och man far huvudet over ytan igen bara man tar det lungt, en bra lardom som man kan ha i bakhuvudet nar livet ar kaos.
Djupt.

Bondi Beach ar inte sa djup annars, tvartom ar det ganska grunt och atmosfaren ytligt.

AAO...