Om glädje och ledsamhet är som höger och vänster hand. Är vemod ett bra grepp på tillvaron.

 Om glädje och ledsamhet är som höger och vänster hand. Är vemod ett bra grepp på tillvaron.

Sätt det på en vägg.

Gaslightad via hund av mäktiga generationer

Om man tänker på "flödet" som en lite korkad hund som kommer med grejer till en.

Jag gillar verkligen inte att leka apport med hundar, inte att gosa med hundar, inte att ha fysisk kontakt med en hund över huvud taget. Jag gillar hundar, men på replängds avstånd. Nästan varje dag kommer flödet med något om skillnaden i generationer, skulle olika generationer bo på olika platser skulle vi nog kunna piska upp ett litet inbördeskrig.

Om jag skaffar en hund ska den få heta Algoritmen. 

Hur som, vem är inte less på "köttberget" från 40-talet.
Mesproggarna från 50-talet.
60-talistertnas hedonister.
70-talisternas ytlighet.
80-talisternas slätstrukenhet.
90-talisternas försiktigther.
00-talisternas koncentrationsförmåga.
Millenials, gen X, gen Z.

Det är ju knasigt, för generation efter generation har mer gemensamt än vad som skiljer dom åt.

Men vi funkar inte så, vi definierar en grupp och har åsikter om den. Inflytelserika generationer blåser upp skillnaderna om andra, gaslightar hela generationer till att se på sig själv utifrån deras syn.

Egentligen, som vanligt, säger det mer om den som talar än den som omtalas.

Ibland blir jag sugen på att kasta ut den här bloggen till Algoritmen.

Så är det något fint med saker som inte behandlas som hundleksaker.

Så är det ju så att 90-talister är försiktiga, det har en mäktig tidigare generation sagt. Vi sitter och håller oss, skaffar hund. Scrollar och onanerar lite förstrött, precis som alla andra generationer gjort.