Om el

Den här serien Tjernobyl tolkar jag som en bild av klimatförändringarna. Vi bara ljuger, vill inte inse och blundar. 

Fattar man vad jag menar? 

Hur som var det ju smart att ha med det där med att Fares Fares sköt alla hundar i Pripyat och att den där militären sköt gummans kossa. För vi kan inte ta till oss hemska saker om det inte blir JÄVLIGT tydligt att djuren led minsann också. 

Det är bara sjuka människor som känner mer med djur än med människor. Gör man det borde man gå na kurs i empati. 

Nu kör de ännu ett par bitar av ett vindkraftverk förbi nere på vägen här. Nu kommer det. 

Tre varningsbilar. 

Fyra! 

Ett bottenrör, en varnignsbil till, en till varningsbil, ännu en varningsbil, en lastbil med bottenrör, en varningsbil, två till varningsbilar. Slut. 

Om det satt en person i varje fordon så sysselsätts det just nu 12 pers med att flytta två rör till Kråktorpet. Tänkt det tänkte man sig nog inte när man döpte den lilla plätten skog.

Den här bloggen är som en katt i en låda med gift som man inte vet om den lever eller inte

Nästan fyra år, sen ganska tätt och så plötsligt ett års uppehåll. Från ingenstans- PANG PANG PANG. Ett par inlägg på denna bloggeria. 

Jag är djupt tillfreds med denna bloggs syfte och mål.

Jag lärde mig i dag om Schrödingers katt (Skiter i hur namnet stavas pga orkar inte kolla).

Den är precis som den här bloggen. Död och levande på samma gång. 

Katten bor i en låda med ett gift i en behållare som som har 50% chans att den går sönder och släpper ut giftet och dödar katten. Så länge vi inte kollar i lådan är katten, så vitt vi vet, både levande och död. När vi till sist öppnar lådan ser vi hur det står till med katten. Eller bloggen i det här fallet.