Slarvigt

Tänker att samhället bygger på ett väl genomfört arbete. Tänker att det inte riktigt är sant, samhället bygger på slarv också. Att slarva kan ibland vara att göra ett arbete väl genomfört tänker jag. Västerbottensost var slarv och bra konst är väl lite slarvigt? Vackra hus är lite slarvigt byggda. Naturen är väldigt slarvig av sig kan jag tycka, skvätter och har sig, håller inga scheman eller avtal. 

Nu ska jag städa. Mattias Alkberg är lite slarvig, eller? 

töltar fram på tangentbordet med fingrarna

Det gjorde mig mycket ont att jobba som en skrivande person. Skrivande personer till professionen blir lätt lite utmärglade till lusten.

Jag har inte känt lust inför skrivande sedan 2013. 

Nu skiter jag i rätt mycket av detaljerna, i de små tingen som gör en text duglig för petiga läsare. Jag hänger inte upp mig på att det saknas kommatecken eller punkteras, om meningens satser kommer i en lottad ordning. Det får bara flöda, det måste vara så jag kommer vidare. Om inte annat så är det den lättaste vägen att vandra pga jag är en lättjefull person. Lat! 

Jag vill inte längre ändra en text i efterhand, jag har ändrat texter i efterhand i jättemånga år nu. Våndats och fastnat. Men den hästen är slaktad, nu är det en ny polle. En inriden men obrydd islandshäst, jag töltar fram på tangentbordet med fingrarna.

Och precis här (börja en mening med order och!) gick jag tillbaka och ville ändra i texten i efterhand. Precis när jag var inne i en bild av töltande fingrar gjorde min presationsjävel halt och vääääägrade tölta vidare obrydd om Sofia Mirjamsdotter skulle kunna läsa texten utan att tappa andan. 

Redlighetens sed - Jag tänker inte googla, jag tänker bara tvivla.

Jag lyder till stora delar under redlighet och sed. God sed och redlighet i arbetet. Det gör jag för att folk ska äta saker som jag gör, är jag inte tuktad av god sed och redlighet kan folk bli sjuka och därför är det rederlighetens bana som gäller för mig, samt den goda sedens bana. Dom följer samma leder och spår.

Man får inte slarva så värst om man ska vara redlig och sedlig.

För någon dag sedan läste jag en text med information om ett arrangemang, där stod att läsa att man skulle vi ett tillfälle få en "token" som jag tror utläses "tåwken". Det kändes lite osedligt och oredligt att kalla en kupong för token.

Men, nu finns det en risk här! Jag har inte undersökt om en token verkligen är en kupong. Det kanske är något annat.

Vad det än är så tvivlar jag på tilltaget. Jag tänker inte googla, jag tänker bara tvivla.

Svag tanke, nu nerskriven.

Jag är 27 år och har precis nu nojat över att dö rockdöden. Nästan inget tyder på att det ska ske, men det vore fan typiskt att tänka så och vips blev det rockdöden i alla fall. Vissa saker tyder på att jag rent rockstjärnemässigt har haft min topp. Tecken som att jag slutat bry mig om kläder, som att håret är bra tunt ovan pannan. Vikarna mina är som vassen i sjön. Ja, liksom vatten och land på samma gång. Vatten och land på samma gång är inte rockdöden.

Jag tror för övrigt att kristendomen skulle få ett litet, kanske obemärkt, uppsving om fler som jag började hävda att Jesus var 27 år när han dog. 

Är det här en smal referens?

"Glad påsk, visste du att Jesus var 27 år när han dog? Precis som Curt Cobain. Kristendom är lika coolt som grunge."

Svag tanke, nu nerskriven.

Nära naken

Det är ganska många av mina nära vänner jag aldrig sett naken. Jag börjar tvivla om vi egentligen är så nära vänner. Tänker att jag inte gillar tanken på att mina vänner ska tycka det är jobbigt att vara naken inför mig. Att deras hjärna ska tänka att min hjärna tänker elaka saker som jag tänker berätta för någon. Det gör jag ju inte, det enda jag tänker på är att alla ser nästan likadana ut som alla andra när de är nakna och på situationen att någon är naken, bara det upptar ganska mycket att mitt fokus. Jag hinner inte analysera, för mycket stress.

Orbitrol

Orbitrol

Jag vet vad en orbitrol är

Solonoid

Jag vet vad en solonoid är

Ballofix

Jag vet vad en ballofix är

Ballatorrem

Jag vet vad en ballatorrem är

Nygifta

Jag har ett fint minne av att lägga pussel till 04 på natten med ett nygift par.

Buena Vista Social Club

Har du aldrig gått i snöskor på lätt skare tycker jag att du ska göra det. Det går lätt, som att lyssna på Buena Vista Social Club.

Båda tingen, Buena Vista Social Club och snöskor, är influenser från min flickvän. Utan henne hade jag inte haft något av det. Jag är tacksam att jag har Buena Vista Social Club, snöskor och flickvän. 

Flickvännens senaste genidrag var att använda Spotifys radiotjänst och ställa in den att spela musik utifrån Buena Vista Social Club. Mysigt när man kommer hem från en snöskopromenad. 

Min granne har tretton hundar. 

Nu har jag inget mer att säga.

Kanske för att hon inte litar så blint på en stängd dörr

Den där nya haspeln ligger på. Dörren som leder ner i en stupande trappa, katten med magen rullar ner när jag lyckats svepa av haspeln med armbågen. Den är konstigt tjock den katten, en karaktäristisk kroppsform som just nu troligen gör den tacksam som barndomsminne för mina syskonbarn. Jag kan inte ha varit mycket äldre när min bardoms mest karaktäristiska katt rullade ner för källartrappan. En grå katt med grovt brunspräckel över hela kroppen. Smal men ändå rund som en mjölkko. Knölen, katten hette Knölen på grund av en navel som var stor som en golfboll. Den fick ungar där i källarn. Thure backade över Knölen en sommardag när ungarna var borta sen länge. Det stank av var och sår i mormors vävrum på övervåningen där katten skulle få vård. Jag fick lägga katten i en kartong och Robban sköt den med hagelbössan nere på kasa.

Haspeln är ny, den har inte suttit där förrns de senaste åren, när syskonen fick barn. Hela barndomen var dörren till den stupande trappan en fälla man noga aktade sig för då låset inte gjorde mer än att hålla dörren stängd. En ovetande som trodde sig kunna luta sig mot dörren i tron om att den ska ge stöd kunde stupa handlöst ner i trappen. 

Nästa generation på gården kommer lita mer på dörrarna. Det är inte positivt tror jag. Bara en person ramlade ner där, hon mår bra i dag och blev en mycket bra människa. Kanske för att hon inte litar så blint på en stängd dörr. 

Inte på kanten

Jag älskar kuperade landskap, Norge är vackert. Jag hatar stup och kanter. Jag gillar att vara på en höjd, men inte på kanten. Jag gillar inte när man inte äter kanten av bröd. Jag hatar att gå på Sundsvallsbron för den har två kanter, man är så nära kanten hur man än gör.
Kommer man på kant med psyket är kanter inget man ska uppsöka i onödan.

Kantra är en otroligt långsamt verb med mycket kraft. Fartyg kantrar.

Drunkna i skillnaden mellan noll och något

Jag drunknar emellanåt i skillnaden mellan noll och något.
Stilla och i rörelse.
När jag gör det kan jag inte sluta tänka att noll inte finns.

Såhär drunknar man i skillnaden:

Noll - du rör dig i noll kilometer i timmen. Du kommer aldrig fram.

Ett - du rör dig i en kilometer i timmen. Du kommer att komma fram någon gång.

Skillnaden är alltså någon gång och aldrig. Och det är en oerhörd och för mig otrolig skillnad. Att stå still och röra sig åtminstone lite.
Där drunknar jag.

Men, det är bra att tänka på det när man källsorterar och gör andra små saker för klimat och miljö. Noll eller något.

Att det heter källsortera och inte kärlsortera upptäckte jag i dag. 27 år gammal. Livet.

Himlade en stund

Där mitt i morötterna, himlade med ögonen. Jag såg moln och en fågel, se solen när mina ögon himlade. Himlade ner mot siluetten av huset, himlade upp mot nocken av lagården. Himlade längs åsrygggen, vid Torstens brygga himlade ögonen upp. Blå himmel. Himlade ner. Ingen älg på Elidas lägda. Hör att någon kör röjsåg i stenskravlet på Lövsättsberget. Såg jorden på mina skor och kände sval vind från öst.

Egendomlighet

Egenystad ost.

Egenkärnat smör.

Egenmjölkad mjölk. 

Egenodlad och egensyrad surkål. 

Egentäljd smörkniv.

Egenbakat bröd.

Egen.

Egenhet.

Egentlighet.

Aktivt kol

En bugg i mig gör att jag automatiskt döper nya inlägg till aktivt kol.
Jag antar att det har att göra med skrivandets renande kraft för mig.

Tänk va - undermedvetandets vidunderliga kopplingar.

Hon hade inget spel

En gång gick jag på fest. Jag gick upp från källaren och mötte en tjej, frågade henne om hon hade något sällskapsspel.
- Nej, det har jag verkligen inte.
Hon vimlade med ögonen och tittade på mig som att jag borde gå ner för trappen igen. Det gjorde jag.

Det var mitt första minne av Ellen Lindahl.

En morgon

Jag har en lång tid helt slutat skriva av lust.

I dag var min flickvän på jobb från tidig morgon. När hennes väckare ringde lovade jag att äta frukost med henne, det blev inte så.
Istället en återträff med mina gamla helgmorgonsrutiner.

08.00 - Klarvaken, tanken i huvudet är att kliva upp. Istället tar jag upp telefonen, sveper mina vanliga rundor. Väderkoll, det kommer fortsatt vara vintrarnas vinter i minst tio dagar till. Tre olika vädertjänster är överens. Sjunker ner i sängen. Snön tynger mig.
09.30 - Vaknar upp ur scrollsesionen. Bestämmer mig för att kliva upp, kommer så långt att jag övertar min sambos tomma kudde, fyller på med hennes täcke och bullar upp mig till sittande mot väggen.
10.00 - Jag har nu kollat ikapp alla klipp som en amerikansk "mulch hay farmer" lagt upp den senaste månaden. Han är en idiot som jag inte kan släppa intresset för. Gun control är ett skällsord, Trump är kung. Jag fylls av äckel, men kan inte sluta titta. Den här människan är kompetent, jag lär mig otroligt mycket hela tiden. Hur man sätter ihop en motor, hur man renoverar en växellåda.
11.00 - Stiger upp och kliver in i duschen. Man får böja huvudet åt höger på grund av det sneda taket.