töltar fram på tangentbordet med fingrarna

Det gjorde mig mycket ont att jobba som en skrivande person. Skrivande personer till professionen blir lätt lite utmärglade till lusten.

Jag har inte känt lust inför skrivande sedan 2013. 

Nu skiter jag i rätt mycket av detaljerna, i de små tingen som gör en text duglig för petiga läsare. Jag hänger inte upp mig på att det saknas kommatecken eller punkteras, om meningens satser kommer i en lottad ordning. Det får bara flöda, det måste vara så jag kommer vidare. Om inte annat så är det den lättaste vägen att vandra pga jag är en lättjefull person. Lat! 

Jag vill inte längre ändra en text i efterhand, jag har ändrat texter i efterhand i jättemånga år nu. Våndats och fastnat. Men den hästen är slaktad, nu är det en ny polle. En inriden men obrydd islandshäst, jag töltar fram på tangentbordet med fingrarna.

Och precis här (börja en mening med order och!) gick jag tillbaka och ville ändra i texten i efterhand. Precis när jag var inne i en bild av töltande fingrar gjorde min presationsjävel halt och vääääägrade tölta vidare obrydd om Sofia Mirjamsdotter skulle kunna läsa texten utan att tappa andan.