Jag kastar känslorna i kvarnen

Har skaffat en kvarn för mina känslor. Det ska leda till ett bättre liv enligt forskning nämnd i podd.  Nu finns ett speciellt rum och en bestämd stund när jag inte gör annat än maler, det gör ont men det funkar. 

Tesen är:

Desto finare korn vi kan mala ner våra känslor i, desto bättre förstår vi våra känslor, förmedlar våra känslor och det leder i sin tur till att andra också förstår mina känslor. 

För jag har alltid ogillat "sanningen" att män är dåliga på att prata om känslor. Jag tror att många pratar  ofta, men har för grovmalt språk och då tappar det effekt. Vi känner saker vi inte har satt ord på. Vi kan ord vi inte har identifierat känslorna till. 

Det är lite som när ett barn upptäcker att händerna som viftar omkring är dess egna. 

OK. Välkommen hit, nu ska jag mala ner en grej jag har *känslor* kring. Du kan välja hörselkåpor eller lupp. 

Grej:

Under två veckor efter påsk skall jag endast finnas till för mina barn och min fru. Min enda uppgift är att ta hand om allt som är vår familj och se till att min fru inte lyfter något. "pappaledig".

Såhär hade jag skrivit om mina känslor kring det, pre-kvarn:  
"Kul, men lite nervös pga känns som att jag smiter från jobb" 

OK! Bra känt Magnus, du valde ordet "nervös" för känslorna kring att vara pappaledig. 

SAOL:

nerv·­ös [‑ö´s] adjektiv ~t ~a • nerv-; över­känslig el. över­retad i nerverna; o­rolig, rast­lös, spänd; ​jfr nervositet

Då plockar vi fram känslokvarnen och stoppar ner hela Magnus. 

Det tar tvärstopp. 

För innan man kan mala sina känslor måste man inse att man själv inte ÄR sina känslor. Känslor är något som sköljer över en, skvalpar omkring och tacklar oss. Att känna en känsla betyder inte att man ÄR något. 

För att sila fram måste en bestämd form användas som en att-sats ungefär. "Jag känner att"

Så, upp med Magnus ur kvarnen, byt propp, ta bara känslorna kring grejen och kasta ner i kvarnen. 

Såhär låter det när vi maler:

Magnus har aldrig varit riktigt pappaledig förut. 
Magnus är uppvuxen och jobbar i bondekultur, där män inte är pappalediga, knappt ens lediga. 
Magnus har svårt att slappna av när han inte har något jobb att göra.

Magnus känner sig ångerfull att han prioriterat annat än att vara föräldraledig tidigare. 
Magnus vill vara produktiv på sitt jobb och imponera på folk. 
Magnus gillar att jobba.
Magnus är orolig för pengar. 

Ur kvarnen kommer: Jag känner mig orolig och i skuld till min arbetsgivare samtidigt känner jag mig upprymd för möjligheten att vara med mina barn och känner mig revanschsugen då jag inte haft möjligheten tidigare. Jag känner stolthet över att bryta mig loss och vara pappaledig. 

Mal igen. 
Det känns nytt och osäkert vilket skapar oro.

Det känns jobbigt att sticka ut ur sin grupp och omgivning. 

Det känns som att folk pratar om mig som "slö" och det får mig att känna skam.
Det känns bra att kunna peka på resultat som försvar för tiden som använts, jag vill känna stolthet.

Så hålls det på. 

Till skillnad från köttfärs blir det här aldrig klart och ska heller aldrig bli det, känner jag. 

Typ så. 
Hörs