2021-03-13

Stocken


Utanför lagårdsdörren, till höger om den utifrån sett, finns en stock. Hela mitt liv har det funnits en stock där, troligen lite längre än så.  Den är rätt ikonisk den där stocken. Bilder på min morfar och hans bror på stocken. Bilder av mina föräldrar på stocken. Ali och pappa på stocken. Det är ett ställe med ett speciellt flöde. Saker kan hämtas och lämnas på stocken. Kaffe kan drickas på stocken. I min barndom satt en sliten gubbe och rökte en hel del på stocken, han hämtade mjölk och fimparna med en tunn blå rand kan jag fortfarande hitta på gården ibland. Troligen är det en bit över 20 år sedan han dog.  I mitt minne har hade han även envit bil med blå rand, lite gulnad i kanten av rost. Precis som fimparna. Blå hängselbyxor med ojämnt åtdragna remmar. 


Det går att vila på stocken, men inte ligga ner, den är för kort. Bara en gång har jag sett någon ligga på stocken, det såg inte så bekvämt ut. Stocken är inte bekväm, men en knutpunkt och en anhalt i vardagen. 

Många nyheter, har förmedlats på stocken, goda och dåliga. Cancer, graviditeter, sjukdomsbesked och nysatsningar. Gråt och skratt på stocken. 

Stocken är kantad, inte rund som en stam. Grovt huggen, i ena änden är spåren av fällskäret från när själva trädet fälldes kvar, om jag minns rätt. Ingen finess, men placeringen var rätt.

Bakom stocken ligger det järnskrot och sand, metall som hamnat på gårdsplanen kastas in bakom stocken. 

Jag skulle önska att morfar och Svens diskuterade minnen skulle finnas som småspiken bakom stocken. De satt ofta där och pekade lite, diskuterade och gnabbades som två gatugubbar i Italien. 

Jag tror att det min mamma saknar mest med korna är just en kopp kaffe på stocken med pappa efter mjölkningen, eller mitt i mjölkningen. Möjligen ett par tekoppar och kex. 

Jag saknar allt det där fast jag ser stocken varje dag. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar