Det här med att få ett barn, är som att vidga sig själv. Det blev inte en till separat människa som jag trodde, nya människor i ens liv brukar ju fortsätta vara en separat människa även om de blir en nära. Men det här barnet är en fullkomlig förlängning av ens eget jag. Hennes gråt är mitt och skrattet och allt.
Det hade jag ingen aning om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar