BINGO

Bingo, spelet inte den taniga killen, är underskattat å de grövsta. Igår kväll testade jag på tre brickor bingo, med tanter och allt.


Femtiofem. femma femma... Till en början, skeptisk. Skämtade med far och syster, drog klyschor och allmänt larvande från min sida. Men brickan duttade jag noggrant.
BINGO! Tanten vid bordet bakom hade turen med sig ikväll och kunde inkassera ett stycke skinka som pris. Grattis Eivor!
Nästa mål var två rader, larvandet upphörde, nu ska här duttas. En rad klar, nu ska jag bara ha 18 och 77 sen kan jag skrika bingo och inkassera min skinka. Blodtrycket ökade, hjärtklappning och adrenalin. Ge mig 18 och 77 nu då!
BINGO! Nån gubbe vid bordet framför hade turen med sig ikväll, även han fick ett stycke skinka. Kom på mig själv i att inte ens nicka vänligt som grattis åt vinsten. Kände mig ju som en förlorare, så inte vill jag vara trevlig med någon som vunnit min skinka heller.

Kvällen gick, ingen skinka. Mina brickor var odugliga bingobrickor samt att jag duttade med en vanlig tuschpenna, ingen dutt-penna. Orutinerat.