Hej, hhmhm, kul att se dig.
Ja, det var ett tag sedan. Jo, jag mår bra. Det är ingen fara med mig, det rullar på. Jobbar på tidningen, som förut, lite nu och då. Vikarierar. I morgon går jag på schemat, fasta tider hela sommaren. Så det är skönt, det är det. Lite lättare att planera å så.
Precis, jag skaffade ett par får, eller tjugo stycken. Haha, eehm. Ja, jag tyckte det skulle vara kul att prova, tänkte jag. Lite lättsammare än kor. Kan ju lyfta upp och kolla på dem om man vill å så.
Annars hjälper jag väl till här hemma du vet, kör traktor, stänger beten.
Så känns det nu, lite stelt. Någon sorts förhoppning om att det ska bli vad det var, att gnistan ska komma igen. Jag och bloggen var en gång något. Nu är vi något som har historia.
Jag har historia med några, en del fina tjejer. Men precis som med bloggen går det sådär.
Hur ska jag kunna formulera sådant här när jag vet att min mammas jobbarkompisar kan läsa det. Min moster, min familj.
Det har kommit att bli det stora hindret. Vad folk ska tycka, alltså inte om mig. Utan om det jag skriver om dem.
"Skriv om något annat"
Ingen vill läsa om annan än sig själv.
Jag kommer inte längre nu.
Eller jo.
Men som i en helg nyss.
Jag var på fest, sen krogen. Jag pratade med flera jättetrevliga tjejer. Såhär i efterhand förstår jag att en flörtade. Jag förstod det inte då, men nu förstår jag att den handen inte hade där att göra av misstag. Nu fattar jag det, cirka två veckor senare. Men vad spelar det för roll? Ingen roll alls.
Jag sa även till en deprimerad person att livet "Har sina upp och nedgångar, så var är du nu?"
"I en uppgång, tror jag" svarade hen som alltså var uttalat deprimerad.
Jag kände mig dum och socialt inkompetent och vände mig om, där stod hon med handen. Hon bjöd på en öl, jag tänkte att hon måste ha ett bra jobb. Skålade och sen gick jag till ett bord och ojade mig över att min telefon inte hade nog med batteri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar