Skvalp

Söndag och imorgon är det skvalpdag igen.

Det stämmer ju inte det där med "vardag".

Var dag är inte lik var dag.
Det skvalpar mer, ungefär samma men ändå liksom händer det saker på en vardag som inte är vardag, en liten våg i sinuskurvan över ens livshändelser. Som ett skvalp mot en brygga. Skvalp men även våg och därmed unik och inte lika med den förra och alla andra.

Som i fredags. Fredag är en klassisk semivardag i vanliga fall. Vi gjorde det semivardagliga i att bada på badhus. Där, då, gick det en våg i mätningen av livsupplevelse. Där på en blank fredag upptäcker min dotter att vatten finns. Det är en process som man inte minns att man gått igenom, det här att bilda en uppfattning om vatten. Vilket var egentligen mitt första intryck av vatten? Det minns man ju inte, men troligen har du också en gång upplevt vatten som något nytt.
Där for hennes hand genom ytan,  greppade och betraktade när något som kändes i handen först inte var kvar efter greppet. Hissnande. Hon gillar att bada numera, så om Vatten läser detta kan du vara lugn och trygg i att i det här fallet var ditt intryck gott.  Trams.

Det var samma sak den där tisdagen för ett par månader sedan då hon började ana att de där två armarna som viftade omkring var hennes egna, att hon bestämde över båda två. Den dagen var ju inget och icke lik var dag som går.

Nu ska jag återgå till att fundera var och hur olika träd borde planteras och andra huggas bort. Det upptar en gedigen bit av min skvalpande tid. Om hundra år kommer spår av ens skvalpande tankar kanske bryta en horisont.

JODUTACKARS