Joel Alme på en brygga

I lördags filmade vi Joel Alme på en brygga i Kalmar. Blev bra, nöjd som tupp. Kul att vara med en så ambitiös grupp. Ni är helt fantastiska Peter, Ellen och Christoffer.

Extra kul att Peter Bonde var med, jag hade tagit lite ansvar för ljudet på inspelningen och som en ängel kommer en ljudtekniker med sista minuten-biljett från Bollnäs. Tack för hjälpen och en fin helg!




Nu ska jag dricka te.

En oändlig räv

Jag har ritat en räv som kan förstoras ungefär hur mycket som helst.

Å så var det med det, nu kan vi återgå till Facebook. Gilla något vettja, dela lite kanske!

Hej!°

Fyrhjulsbräda

Slump ej sump

Den här veckan är egentligen en vecka som går till historien som "veckan innan USA" Men den förtjänar mer än så, den ska få minst en underrubrik.

Några medresenärer

På måndagen sitter jag och känner mig tjurig, läser ikapp den Filter-tidning som legat i Kalmar medan jag varit hemma. Läser om Karin Af Klintberg, tänker att hon nog glider in på listan av dröm-mentorer. Tänk att få jobba med henne, det hon gör och skapar.

Karin är nämligen producenten bakom: Värsta språket, Landet Brunsås, Ebbe the movie, Historieätarna mm. Ja, en massa saker som är så bra att man storknar.

Sen kollar jag mailen, där ligger ett mail som ska gå ut till årgången över mig. Någon bugg gör att även min årgång får dem.
Där står det hur som: "Tisdag: Föreläsning med Karin Af Klintberg i sal 224"

Jag tittar mot sängen där jag läste om henne för en stund sedan. Åfan.
Mailar läraren som arrangerar föreläsningen, jag får komma om jag har tid. Jag tar mig tid.

Föreläsningen var grym. Enkla tips, självklara smarta saker som jag aldrig tänkt på.

Sen tog veckan hiskerlig fart.

Dobbiedrom är

Vet du inte vad Dobbiedrom är, kan du läsa det på den döda bloggen via länken här: http://vandrarolle.blogspot.se/2012/04/dobbiedrom.html

VAD HAR DU GJORT I HELGEN?

OLLE ERIKSSON, GUNILLA JAKOBSSON, OSCAR GLAMSJÖ, VLADIMIR BRYBCAK, SOFIA ERIKSSON

Praktikanten

Bössan

Sen 08:15 måndags morgon har jag tillbringat dagarna på Sveriges radio västernorrland.

Jag har sett fram emot det länge, göra något på riktigt och känna på verkligheten. Innan hade jag tänkt mig att jag skulle vara nervös och pirrig som en nygift första morgonen.

Måndag morgon var jag inte nervös, inte ens spänd. Jag gick till radiohuset, ringde på och gick in. Inget särskilt med det. Vilket störde mig, kändes som jag inte tog det på allvar.

"Ja, det var du som ska vara här på praktik, du kan sitta där. Så här loggar du in, här har du en mobiltelefon, här är ett paserkort. Digas kunde du redan, kolla in några webkurser, jag ska visa dig studion sen, kolla såhär bokar du bilar och bandare, vi tar HF-bilen i morgon."

Det var första dagen, och min främsta uppgift var att förstå mig på olika dataprogram.

Praktikanten

Sen blev det mer och mer, i dag åkte jag själv till Härnösand och bevakade en rättegång om webbvåldtäkt. Den pågick bakom lyckta dörrar, jag och resten av pressuppbådet fick snällt sitta utanför.

Då jag bildgooglat alla jag skulle kunna tänkas intervjua hade jag stenkoll på mina "byten". Nu var det bara att vänta. Vänta tills de satte foten utanför dörren.

Satte mig i en fåtölj, noga med att ha bra sikt mot dörren till rättssalen. Fikade och tyckte det var lite kyligt. Lyssnade noga på radion och funderade på hur det gick för de andra. Pratade med min passgranne Tv4 om betaband och Bambuser. Tristessen började göra sig påmind, påminde om att pass-tristessen som kommer där kring tisdag efter första måndagen i september.

Ett litet klick från dörren och adrenalinet rusade. Nä det var bara inbillning, "klick" Jo, nu! Jag reste mig, gjorde mig beredd. Tog upp bössan mot axeln och siktade.

Nä, ett sketet ombud... Inte lovligt.

Bloggmaskin

Nja, jag är inget av en bloggmaskin.

Men jag har gjort ett litet skådespel. Jag i alla roller.

"Bada aldrig Stampen ensam"

Bomparom

Först ska jag visa några grejer:

Intervju med Elin Ruth, jag sköter snacket och gör själva intervjun. Det var spännande för min del.  Ellen Christoffer och Peter filmade.  Redigera och ljussatte gjorde vi i grupp, mysigt. 

Hade inte blogspot.com varit så dååååååligt hade jag kunnat smygbäddat in klippet här, men det får bli en trist länk istället. 

Synd är att en lampa blev tokigt ställd, Elins kind ser hårig ut under intervjun. Inte snällt. För mycket ljus bakifrån lyfter kinden. Förlåt Elin.

Spegelvänd med C

Ovan nämnda Christoffer (och lite jag) skrev även en text på intervjun jag gjorde, för tidningen Östran. Jag fick cred, Jakobsson stavat med C. Det var kul ändå. 

Lämnat Gårdtjärn, nu åter i Kvastastan, här är gräsmattorna gröna och snöhögarna små. Går och tänker på vår. Fast nyper mig i armen, det står januari. 

Helikoptern fick stanna hemma, den gick ändå sönder en del i en ilsken takfläkt. Synd, nu saknar jag den lite.

Den 22 januari är jag uppe igen som praktikant på P4. Jag vet inte exakt vad jag ska göra än, eller jo. Radio ska jag göra. Och bo i en egen liten lägenhet ett par hundra meter från radiohuset. Där hade jag flyt, tack Olle och Andreas. 

I dag har jag tränat och upptäckt en förkylning som satt sig i halsen. Fixat nytt videoredigerningsprogram på min egna dator, väldigt förvirrande. Vissa saker är sjukt bra, andra. Nja... Ska klippa ihop lite fina bilder och testa nu medsamma. 

Mot förkylningen äter jag frukt. Ljuscitron

Bomparom, vad du läser läses. Hej!

The new deal

Det tog strax över två år att komma på ett syfte och en form. Nu är den här, jag har en idé om vad bloggen är till för. Bra!

VAD?

Jag bloggade för ett tag sedan om att börja "vardagsblogga", om hurvida det var en tjejgrej. Vad som krävdes för att det skulle vara ok som man.

Jämställdhet osv.

Jag är fortfarande osäker, men testar. Nu ska jag skriva om vad jag gjort. Behöver inte vara något speciellt tänker jag. Bara en revy över vad jag har för mig. Kanske kan någon hitta något intressant. Kanske blir det bara en fasad som inte stämmer med vem jag är. Kanske är det ett konstprojekt. Kanske kommer jag inte göra mer än ett vardagsinlägg? Vi får se hörrö.


Inlägg nummer ett

Först:
Nu känner jag att jag inte vill berätta om mitt nyårsfirande. Jag måste alltså välja något jag gjort i närtid.
OK.
Gärna något jag har en bild till.

Lyckan

På julafton fick min storasyster en liten radiostyrd helikopter och jag en målarlåda. Jag var väldigt nöjd med målarlådan, inte alls så. Men en radiostyrd helikopter. Avundsjukan visste gränser, gjorde sig ändå påmind. Hon är snäll min syster, alla fick köra. Testturen gjorde avundsjukan ännu större. Habegär växte.

Jag och min vän spädbarndoms, barndoms och nutidsvän Peter och hans far gick på norrländskt "verktygsamlar-manér" och strosade på Jula här om dagen. Peters far skulle ha läsglasögon. I kryssningen mellan hyllorna fastnade jag för en hög med lådor. Radisotyrda helikoptrar. Jag tog upp ett paket i händerna. Vägde det, synade det. Habegär. Det gick inte att lägga tillbaka lådan. 200 kronor är som hittat!, skrek min inre ekonom. Peter stod brevid mig, med händerna lika klistrade. Vi gick sen lyckliga ut från Jula. Med varsin radiostyrd helikopter. Läsglasögonen var slut.

Den är fantasktik. Sprider glädje, hoverar och blinkar.

Skolsak

Det här är en sak jag gjort i skolan:

En långintervju med en ekobonde. Hon heter Kristina Gratte och är utbildad veterinär. Driver en mjölkgård med sin man Anders. Klok och påläst utöver det vanliga. 

115 kossor

Safeade lite och intervjuade bonde. Blev bra, tror det krävs lite kunskap för att kunna bryta ner krångliga saker som TS-halter till en nivå som alla förstår. 

Och bönder gör sig bra på bild. 

Imorgon ska jag få omdöme om på den av "fotbollsfrun" Malin Wollin. Hon är en av våra lärare under kursen vi haft. Hon var bra som lärare, är bra. Gick samma utbildning som jag går nu en gång i tiden. 

Slut.

Blogg om bloggare

Blogg

Jag är väldigt oklar över vad det är i att blogga som lockar mig att göra det. Inte mycket egentligen, eller tydligen.  För det bloggas inte frenetiskt här. Varför?

Funderar ut svar.

Folk omkring mig bloggar, skriver om hur de mår och vad de gör. Vad de köpt och tipsar om en bra låt, kanske spyr galla över en lärare. 

Vanliga bloggämnen som jag också skulle kunna skriva om. Men det gör jag ju inte. VARFÖR INTE DE DÅ?

Jag tänker på de i min klass som mig veterligen bloggar. Gör en liten lista:

• Tjej
• Tjej
• Tjej
• Tjej
• Tjej
• Tjej
• Kille - Jag.

Att blogga - en tjejgrej?

Är det anledningen till att jag inte bloggar?

Den anledningen får mig att känna mig dum i hövve, det är ju precis därför jag borde blogga.

 Jag tror att killar är exakt lika intresserad av varandras kläder som tjejer. Jag vet att de är det. Inte alla kanske, men det är inte alla tjejer heller å andra sidan.

Ändå är det är inte OK att blogga om kläder vardagstjat precis som många tjejer gör. Om man nu inte är bög eller har någon annan bra förklaring. Cimon... 

Nu hoppas jag på att få en drös med länkar till killbloggar i kommentarerna. Vanliga killar som bloggar vanligt vardagsshoppingbloggande. 

Här finns undantag: Jag, Olle, Martin, Albin, Nisse mfl. Men vi är ganska strikt bundna till att blogga om livsbetraktelser och händelser eller sitt jobb. Ingen skriver en blogg om sina nya jeans. Finns inte på kartan.

Jag är glad att de bloggar, troligen anledningen att jag bloggar. Jag stör mig på att vi är så ensamma. Och att ingen skriver om sin snygga jacka, för snygga jackor har vi. Allihopa.

Tänk om jag skulle göra det? Mixen: Mode, älgjakt, musik känns på något vis lockande. I ärlighetens namn, det är väl precis det jag är? 

Men vad stoppar dig då?, kan man tänka. Det skulle kännas väldigt fånigt. Det är inte så man gör. 

Det finns ett stort fenomen i den rebloggande tumblr-sfären. Det är bloggarnas motsvarighet till de forna herrtidningarna.

Recept: Mansblogg #nohomo

Ta väldigt snygga bilder på väldigt snygga män med väldigt snygga kläder.

Blanda upp med bilder av nakna tjejer! INTE PORR!

Red av med lagom delar Kanye Westbilder och ASAP Rockyklipp. 

ABSOLUT INGEN TEXT, skriv inte om dig. Koncentrera dig på att scrolla andras bilderbloggar. 

En pistolbild piggar ju alltid upp!

Låt koka med någon häftig motljusbild med mycket damm i luften och en cowboy på häst, glöm inte revolver alternativ en bössa. Gärna en kanot! 

Toppa med en extra toplesstjej for den där extra #nohomo-stämpeln! 

Woula! Så lagar du bloggar som:  Schedvin Now and than Postcards F T E

Fast ändå, jag gillar de där bloggarna. Det är bara det där fåniga herrtidningsfenomenet ala Slitz/Café. Överraskande bra tidningar som länge skämde ut sig med toplesstjejer. Bloggvärlden tycks gå i samma spår.

Cafe.se har i och för sig en del av det här i olika bloggar och som helhet i sin tidning.

Blev inte mycket klokare nu. Jag får fundera vidare. Inte klar. Oklar.

Kompensationsbilden

Den intressanta bilden

Jag fick beröm, det var ju kul de

Vi har gjort var sitt personporträtt (reportage) på 4000- max 8000 tecken. 

 Jag intervjuade en KRAV-godkänd mjölkbonhe. Vi pratade om allt, mest om hennes gård. Hen var utbildad veterinär. Hen var bra på att förklara, och ännu bättre när jag redan är insatt i vad en bonde är. Mer om hen en annan gång.  För övrigt, visst är det kul med "Bonhen". Modernt, könlöst.

En av hens äldsta kor, påminner mycket om våran (numera slaktade) gammelko 221 hemma.

Jag skrev en text utifrån träffen med bonhen. Den blev lång, 7000 tecken. Jag skrev om skrivkrampen i inlägget innan detta. Den släppte kan man säga. Pang bom hade jag kastat ur mig en text. Jag läste igenom, lämnade in ett par timmar innan deadline. Ovanligt för att vara mig. 

Vi skulle sedan ge kommentarer på varandras texter, senare även sitta kring ett bord i grupp med en lärare. Jag var ganska nervös av svettlökarna att döma.  Osäker på texten. Har jag krånglat till det? Har jag missat något? Finns det någon sorts finess? Ingressen är för lång. Hela texten är för lång.

Vi började med en annans text. "Ändra det här, tänk på det här." Sen ännu en annans text. "här har du en konstig mening." Sen till min text.

Klasskompis efter klasskompis sa ungerfär vad jag själv tyckte om texten. Det fattas ett stycke om henne. En mening i ingressen ska bort. Ett par ord är fackspråk.

Sen kom turen till läraren. Hon är frispråkig, har humor och säger precis vad hon tycker. Inget knussel.

"Ändra här, kolla över det där. Korta här..." Hon pekade och strök under. Jag anteckande. Hon fortsatte "Och den här delen. Det märks att du verkligen kan skriva"

Det var otroligt roligt att höra, tidigare kurs med mycket skrivande var rätt nedslående. Nyhetstexter är rätt nedslående... Men det här var ju kul, tack lärarn.

Just nu

Just nu har jag en skrivuppgift som ska vara inne imorgon vid 16. Just därför gör jag allt annat än att skriva.

Har i dag:

Skrivit 975 tecken. 

Skottat ett par hundra kilo äpplen från gräsmattan, ner i en tunna. 

Skrivit 1254 tecken. 

Klippt en stor gräsmatta

Suddat ca 700 tecken. (SYND)

Gått lös med sekatör i ett par syrener.

Skrivit 3000 tecken (sjukt flow) 

Hackat upp ett gammalt grönsaksland. Kvickrot i massor, fick hämta en korp (!)

Stirrade in i dataskärmen. Skrev tre tecken. Youtubade tröskor som tröskar.

Tvättat bilen med YES. Den ska ut på blocket, igen. 

Skrev 800 tecken. Kom på att jag ville blogga. Här är jag nu. 

hej

Astigmatism

Uppknäppt HellyHansen struligt hår.

Norsk sexy look

Jag har fått sämre syn. Demonstreras i en mycket avancerad gif här ovan.

Ser du bilden med huvudet på sned? Så har jag glasögonen jämt, annars ser jag inte så värst bra. Jag gick till Anna Optiker, tänkte fixat.

Undersökningen gick bra, fort. A F D S K P Y G, A F D S K P Y G, A F D S K P Y G skarpa konturer, inget kisande, kände mig som en hök. Jag tyckte mig klar med Anna Optiker när jag hasade ner från undersökningsstolen. Anna Optiker såg ut att vara av en annan åsikt och spände ögonen i mig. Satte sig i sin stol, ena benet över det andra. Lutade sig fram. Jag stelnade till. Jag drog efter andan. Jag darrade. Hon vill mig något, hon har besked.

-Magnus... hur länge hade du haft glasögonen sa du?
-Ehuum, typ två år, kanske?
-Mmmm, har det blivit mycket sämre fort eller har det tagit ett tag?
- Nja, eeh, på sista tiden har jag haft glasögonen såhär. Jag visar hur jag brukar dra upp skalmarna högt över öronen samtidigt som jag överöses med känslan av att Anna Optiker just hitta ögonens motsvarighet till Aids hos mig.
- Jo Magnus, du har ju astigmatism
- Ehum, ok?
- Det betyder att din hornhinna inte är rund som en fotboll, utan mer som en amerikansk fotboll. Mest på vänster öga då.
Asplövet Magnus Jakobsson sitter i undersökningsstolen. Livrädd. Något hemskt knycklar ihop mina ögon. Astigmatism. Obotligt. Ovanligt. Obönhörligt. Känner igen ordet från någon dokumentär. Alla dog nog. Fan. Ångest.
Fast nä vänta, just ja. Ha. Brytningsfel. Anna Drama Optiker, brytnigsfel har vi alla i min familj. Utmärkt svenska, sämre syn. Hej då, lovar att göra synundersökning om ett år. Ifall att.

Jag har renoverat en yxa

Jag har varit hemma sedan den fjärde juni. Snart två månader.

Hur det är att vara hemma är. Ja, det är ju det bästa stället på jorden. Samtidigt ett väldigt jobbigt ställe. Samtidigt väldig bra. Samtidigt tröttsamt. Samtidigt underbart.

Hittat och fixat en bra yxa, skjutit på älgbana.

Ska jag förklara närmare tar det upp cirka miljonen av ord. Jag har försökt. Det blir en bok. En konstig bok av klagan och lovsång.

Skiter i det.

Sammanfattningen är att det ska bli skönt att åka på lite semester.

Finlandssvensk pop, grejer det

Kugg

Här finns kugghjul att snurra i, som om jag aldrig åkt här ifrån. Smack in i maskineriet.

Vårbruk, aldrig sinande regn.

Fiske, sedvanligt strul på linan, en bäver, gungfly, tomhänt fotograf.

Skogstur, Skansken, tjugo oroande vindfällen, hjortronblom, kåda, skoskav.

Jaktmöte, förti älgar, sju hundar. 

Slåtter, aldrig sinande regn.

Perkulatorkaffe på bit, på fat. 

Morfars demens.

Thures lungor.

Släktens band.

Pappas kor.

Mammas ord.

Nu är jag där, dit jag längtat. 

Klockan är nolltvå, det är jätteljust. Imorgon slår vi ensilage. För varje droppe mjölk kräver gräs. Hatkärleken är totalt till denna idyll. Ja, jag trivs, men saknar hon, han, hen, det, de, dem, Kalmar. Som Ellen skrivit.

Jag gör

Just nu har jag radiokurs och gör radio

Vi är uppdelade i små redaktioner som gör inslag med intervjuer och sånt, spelar in två program i veckan á en timma stycket. 

Förstveckan var jag reporter och åkte till Emmaboda, 6 mil i bil med en följeslagare. Ful stad, trevlig håla. Missa inte konditori Fenix om du har vägen förbi. Fantastisk sillmacka.

Emmaboda är numera mer känt än Emmaljuga tack vare Emmabodafestivalen. En av personerna bakom Emmabodafestivalen heter Håkan Karlsson, han träffade jag. Vi pratade i en halvtimma om "indie" och vad som är så speciellt med Emmabodafestivalen. För den är verkligen speciell och verkar bra. Borde skaffa tält och åka dit. Se på Simian Ghost (bra band) och Crystal Castels (bra, smalare musik). 

Håkan Karlsson snöade in på myndigheter, vilka han var skeptiska mot. Inte konstigt alls. Inte så intressant just för min vinkel. Kul att höra på ändå. Pratade även med Jimmie på macken och Nichlas på fiket. Macken gillade festivalen, de sålde ånga presenningar. Det var ju bra. Bland annat. 

Kom hem med 35 minuter intervju, klippte bort det mesta. Chop chop. "kill your darlings" har aldrig varit så tydligt för mig som då. 

Lilla klubben-Maria Pettersson pratade också lite. Sen klippte jag ihop två inslag av allt detta för att sedan lägga mig på en filt och bli brun.

Veckan som gått var jag programledare. Planerade och spelade in ett program om friluftsliv. Mer exakt om jakt, kanot och överlevnad. Gick ok.  Fick bra inslag av mina reportrar.

Om Ronny har tid i morgon ska jag se insidan av en biograf, tufft. 

Har även under helgerna sett delar av Öland. Filmat och solat på ön med. Bra grejer, bra ö. De körde ensilage där i helgen. Kornet hade gått i ax. Rapsen blommade. Växtvänlig ö det där. 

Amanda Anderssons bild 

Test

Nä det gick inte att göra som jag tänkt mig. Blogger.com som denna blogg ligger på är sämst.

Avgå

Hur som: Länkar istället till "jag vill ha en kanot" 

Hem hem, hemskt mycket hem

Nu har jag bott åttio mil hemifrån i åtta månader. Det är jättelångt och jättelänge. Om fyra och en halv vecka är det sommarlov. Då åker jag hem från mitt hem.

Lite analys av Kalmar

Släkt. Jag kan räkna mina släktingar här i Kalmar på en hand, till och med på ett finger. Hemma i Gårdtjärn får jag använda fingrar, tår och diverse lemmar för att räkna släkten. Det räcker ändå inte till.

Familj. Någon gång ibland dyker det förbi lite familj. Det är inte så lätt med alla livspussel och vägar som ska stämma. Kalmar ligger inte på vägen till så mycket och väldans avlägset från Gårdtjärn. Jag hoppas på mer, lovar att skaffa extra bäddar.

Slumpvis utvalda Kalmar-vänner. Fint folk.

Vänner. I Kalmar finns det en kvantitet med guldkorn som står för yttersta kvalitet. Ingen nämnd ingen glömd. Jag trivs. Utmaningen är att hålla kontakten med de som är åttio mil bort och liv som skiljer sig åt. Bra vänner spelar det ingen större roll med ändå, en minut tillsammans är man tillbaka i relationen som var för åtta månader sedan. Ofta har man även stenkoll på allt som händer via Facebook och Twitter.

Berg. Det finns inga berg i Kalmar. Det är platt. Det finns en höjd som jag tror är en gammal soptipp. Där kan man med lite god vilja skrapa ihop 20 höjdmeter med en hyffsad utsikt med hav och grejer. Ändå inte i klass med Gårdtjärnsberget eller Skansen på långa vägar.

R, i Kalmar rationaliserade folket bort ljudet av R en gång i tiden. Kalmar bli Kalma till exempel. Jag tycker det är charmigt, andra tycker det är det fulaste som finnes.

Skog. Det finns "Skog" men inte SKOG. En riktig granskog har jag letat länge efter nu här nere. Kompenseras av rikligt med ekar istället.

Tid. Det finns mer tid här helt enkelt. Skolan sväljer en hel del,  den kan ändå inte mäta sig med ett jordbruks tidsåtgång.

Jakt. Det finns inget Stor Hullsjön i Kalmar. Jag har köpt inlogg för 400 kronor på en hemsida med timvis av jaktfilm som tröst.

Slumpvis utvald ko. Fint djur.

Kor. Det luktar koskit utanför mitt hus ibland, leder oftast till omedelbar hemlängtan.

Boende. Jag har 24 kvadrat eget svängrum. Nymålade vita väggar, en stor blombuske och lite foton hemifrån. I hyreshus är dessutom varmvatten en ständig mänsklig rättighet som aldrig fryser. Bekvämt. Det delade köket funkar, förutom en hen som äter oändliga mängder tacosås och inte använder disktrasa. Toa delar jag bara med en man från Nordingrå, där är det så fint så. Både på toan och i Nordingrå.

Bäver. Det finns inte bävrar i syd södra delen av Sverige. Gränsen sägs gå någonstans vid Kalmar. Jag bor troligtvis söder om gränsen då jag inte sett någon bäver alls. Inte ens ett gnag. Trist.

Älg. Enligt hörsägen finns det älg i Kalmar. Tvivlar tills jag ser det.

Framtid. För min del finns det en hel del framtid i Kalmar. Två år till, juni 2014.


Så vare med det

PåskPrao

Jag firar påsken i Malmö med min gräsänkling till bror. Han har jobbat, jag har hängt med som en sorts praktikant. Sjukt roligt och spännande att se hur det går till i verkligheten. Sitta på presskonferens med Henke Larsson är speciellt. Henke är speciell.

De flesta vet inte ritigt vad min utbildning är riktad mot. Knappt jag visste/förstod äns innan.
Den heter Journalistik & medieproduktion. Det första ordet Journalistik är väldans bekant och storslaget ord. Det andra ordet, medieproduktion kommer i skymundan. Vad betyder det?

50% av min utbildning är att fota, filma, spela in ljud. För att sedan redigera, klippa och klistra ihop en tidningssida, film eller radioprogram. Efter som nivån faktisk är akademisk går vi inte bara igenom hur en kamera fungerar i stort utan ganska djupt ner i detalj. Vi använder programmen och kamrer som används av professionella. Vi har foto och tvstudios håller på med ljussättning och blixtar.

Andra hälften är den storslagna journalistiken. Sitta på kommunfullmäktige och rättegångar. Skriva artiklar och göra intervjuer. Granska och sammanställa.

Utbildningen är med andra ord väldigt bred. Det är bra att vara bred, det är svårt att ha en bred spets.

 Jag är lite rädd för att hamna i en knipa pga detta.

Jag tänker på det klassiska: "Kan allt, men inte bra på något" "Är vass, men har ingen spets"

Det känns som att jag någon gång måste välja vad jag vill bli bra på. Den gången känns som att den kommer snart.

Då när man går i sådana tankar om nischning är det bra att testa på. Det har jag gjort med min bror. Jag använde en del av vad jag kan och höll i en kamera. Jag fotade fotboll, det var kul. Roligast av allt är när bror proffsfotografen godkänner ett par bilder som får hamna i Bilbyråns arkiv med byline fotograf: Magnus Jakobsson. Ännu roligare blir det när bilderna används!

365 dagar sedan, grovt räknat

Ett år har gått

Ses i Sunnis.

Internt och det ska det ju vara.

Granne Grågås

Jag vet inte vad min granne heter. Han är grannen och hans cyklar ofta, mest. 

Annars har jag mer bilder på gäss. Speciellt landningar. Grågås och Kanadagås som landar på höstsådda fält. 

Varför fotar jag gäss? För det är kul, mycket som jakt. Smyger och skjuter, slagstift/slutare.

Det är även bra fotoövning. Snabbt ändra inställningar. Hitta fokus. Svinga med. Dona med skärpedjupet. Bara i dag blev det 321 bilder, på gäss och några rådjur. Kan vara bra att ha, nån gång. 

Matvete

Ältar detta. 

Matvete